— —— Riksdags-Kaleidoskop. XXL. Den 28 Mars. Om ledamöterna i riksdagens begge kamrar i Tisdags utvecklade beundransvärda insigter på det diplomatiska området, så ha de i går redan uttalat åsigter rörande försvarsväsendet, som äro än mera förundransvärda. Vapenbraket har endast ötverljudats af sparsamhetstalen. Man har blott slösat med ord — likasom kunde man använda dem i stället för vapen mot fienden och till fyllnadsmedel i hufvudstadens farliga inlopp oxoch kodjupet. Annu för några månader sedan, huru mycket tal om det oatvisliga behofvet at vapen, af försvarsmedel. Dertill måste alla upptänkliga medel användas, nationen skall villigt underkasta sig alla uppoffringar till tosterlandets tförsvar, sade man, och nu har man fallit på den billigare utvägen: vunderdåniga skritvelser de rebus variis. Sparsamheten har askylt försvarsifvern. Mot de begärda anslagen till militärundervisningens förbättrande har man uppställt det svenska folkets mod och naturliga krigsduglighet. Mot den indelta armeens bättre utspisning under möten, hvilken af alla sakkunniga erkänts vara otillräcklig, hafva herrarne, som sjelfva rätt väl förpläga sig, anmärkt, att den knappa födan ej åstadkommit någon märkbar skada. Mot det lägre befälets förbättrade aflöning har anmärkts, att de af sina löner, 500 rdr, kunna lägga upp pengar; och detta påstående göres af representanter, som alls icke anse sig för högt betalta med 1,200 rdr för 4 månaders arbete! Då regeringen, lystrande till det allmänna ropet: vapen! begär tre millioner rdr till sådanas anskaflande, så klandras hon derföre, man prutar och beviljar tredjedelen. Det brådskar icke längre, och, påtagligen icke till tidens vinnande, beslutar andra kammaren en underdånig framställning i den syftning att gevären skola tillverkas inom landet. I allt detta erbjuder sig stoff till en ny komedi, som allt för gerna kan kallas frieri och förställning. Till den nämnda framställningens beslutande medverkade isynnerhet hr Key, protektionisten quand meme, och dernäst den djupsinnige Jöns Pährsson, hvilken under gårdagsaftonens debatt, såsom bevis på sitt varma intresse för sorsvarsväsendet, erinrade att han gjort anmärkning mot statsrådet för den långsamma vapenanskaffningen, och derjemte att gevär desto hellre borde inom landet tillverkas, som i Småland finnas många smeder hvilka åstadkomma små tillställningar, fast just icke af samma konstruktion som i utlandet. hörarne skrattade visserligen häråt, men han tillhör dock dessa kraftiga naturer, som i förening med hr Key draga folk med sig. Frågan om gevärs anskaffuing framkallade ett föredrag af frih. Gripenstedt, hvilken nära två timmar tog kammarens och ähörarnes på läktarne uppmärksamhet odeladt i anspråk. Tal. betraktade frågan ur militärisk, politisk och finansiel synpunkt. På alla dessa tre områden uttryckte han sig med den öfverlägsenhet i bevistörning, den skarpsinnighet, den sakkännedom och den fulländning i formen som alltid utmärka hans söredrag. Då jag antager att frih. G:s yttrande snart blir uppsatt och justeradt — referatet i alla tidningarne nu är af lätt insedda skäl ofullständig. — och då jag förmodar att ni snart skall kunna meddela det in extenso, vill jag ej ens försöka att återgifva det. Att detsamma åstadkommit förbittring i protektionistlägret är mindre att undra på, ty det ideliga skränet om jordbrukets betryck, om dess förmenta tillbakasättande, om de ökade skattebördorna, om skuldsättningen, om statsbristen och om slöseriet med statens medel, vederlades af frih G. med fakta och öfvertygande siffror. Grefve Arv. Posse sökte, i egenskap af ordförande i förra riksdagens statsutskott, att försvara sin åtgärd att i dåvarande statsreglering upptaga jernvägsanslaget på orätt ställe, hvarigenom den nu skenbara statsbristen skyldrar, då verkliga förhållandet är, att ingen statsbrist förefinnes, utan ett öfverskott, om jernvägsanslagen, hvilka genom lån skoJat anskaffas, behörigen afräknas. Grefve P.