En Qvinnas ed. Roman af M:rs Henry Wood. Tiffle gick ut, förödmjukad att ej säga förkrossad och mötte en piga som sade att Shad begärde få träffa henne. — Träffa mig? — den lilla oförskämda huggormen, svarade Tiffle i högsta grad vredgad. Den der Granny Bean besvärar mig alltid med sin rheumatism. Hon gick likväl ut och Shad gick fram till henne och yttrade i låg ton. — Granuy sade att jag skulle gå hit och tala om för er att lord Dane har kommit tillbaka. — Kommit tillbaka? Hvarifrån? frågade Tiffle. Hvar har han varit? — Ej han på slottet: han är ej lord Dane numera. Den andre har kommit till lif igen — han som föll utför klippan för några år sedan, han har tagit sin boning på slottet och kör bort den andre. Granny bad att jag skulle säga er, att Lydney — — Nåväl! afbröt Tiffle otåligt. Tala fortare. — Att Lydney varit här förklädd för att se efter om visst folk gjorde något orätt, men ej för att hjelpa dem ) Forts. fr. N:o 73.