Från Hufvudstaden, c Till stadsfullmäktige valdes i 4:de valkretsen i Lördags följande personer: fabrikör J. Bolinder, klädesfabrikör R. W. Ramstedt, major A. W. Edelsvärd, vinskänken L. Hammarström, disponenten C. F. Lundström, major L. Ulrich, kapt. G. Nerman, major J. Beckfriis, justitierädet Ch. Naumann, kommendor P. E. Ahlgren, snickaren B. Palm och advokatfiskal A. C:son Liljenstolpe. De 6 sistnämnda samt major Edelsvard äro nyvalda. — Det törnämsta af nöjena i Stockholm under sistl. vecka skulle, sågerDagens Nheter, ha varit fru Michaelis stora konsert, hvarmed Hammers nya lokal blef invigd i Lördags atton; men beklagligen blef denna: konsert på det obehagligaste sätt atbruten och störd i foljd derat att den eller de personer, hvilka biträdt konsertgitverskan med konsertens anordnande, hade låtit försälja ett betydligt större antal biljetter än som egaren till lokalen. hr Hammer, hade. uttryckligt uppgifvit lokalen kunna rymma. De personer, hvilka kommo vid den tiden då konserten skulle; begynna och funno ingången fullpackad med redan innevarande åhörare, som ej sågo någon: utväg att komma längre fram i salongen, gjorde med samnad hand ett våldsamt anfall, med den verkan att en del af dem verkligen kommo in. Andra, som icke ville på detta sätt. göra sitt inträde i konsertsalongen, återvände hem till sig, uppoffrande den erlagda inträdesafgiften. Hotkapellet, som redan hade börjat spela Randels jubelouvertur, måste afbryta och afvakta oväsendets upphörande och ordningens återställande. Sinnesstämningen hos publiken blef emellertid icke på länge så lugn och harmonisk som den bör vara för att mottaga de annars så bebagliga intrycken al god musik. Arrangörernas tel är desto mera klandervärdt, som erfarenheten bort lära dem till varning att ej föranleda trängsel. Publiken visade emellertid att den icke tillskref fru Michaeli sjelf det begångna telet, ty den utmärkta sångerskan erhöll så mycket applåder som under den rådande sinnesstämningen skäligen kunde väntas. Konserten gick tör ötrigt mycket väl. — Om skarpskyttematinön i Hammers lokal i förgår berättar Dagens Nyheter, att den var talrikt besökt. Tidningen tillägger: Den helt unga musikkåren har redan vunnit en mycket berömvärd färdighet och ensemble under ledning af dir. Herrman, och sångarne, mestadels ur 7:de kompaniet, hade heder af den flit, hvarmed de arbetat upp sig till sådan sammansjungning på den korta tiden sedan början af sistl. December, då kören först bildades. Ett särdeles nöje bereddes åhörarne vid matinen af hr Behrens, som (vid förfall för hr Willman) sjöng Portervisan ur Martha och Lindblads ballad : Lifdrabanten och kung Erik-. Vid denna matin fick en större allmänhet för första(?) gången göra bekantskap med en af hufvud stadens yppersta tenorer, neml. notarien C. F. Lundqvist. hörarne senterade lifligt den ovanliga styrkan och skönheten i sångarens röst. — Typografiska föreningen firade i Söndags afton sin 21:sta högtidsdag i Hammers lokal. Ordf., faktor Lindström, redogjorde för föreningens verksamhet och ställning; den räknar nu 169 ledamöter. Föreningens sångkör utförde slera sångnummer under antörande af dir. Ahlström. En af de yngre medlemmarne deklamerade Lidners: Den husville poeten. Kort deretter börjades dans, hvarmed fortsattes till frampå morgonen. Bland inbjudne gäster voro Andra kammarens vice talman och många dess ledamöter. — En 1. d. korkfabrikör Hj. Ekenberg, tilltalad såsom medbrottslig i ett grott ölvervåld mot en arbetskarl, hvilken deraf tros skola ljuta döden, hade i Söndags e. m. beslutat att afhända sig litvet. Han hoppade neml. i kanalen vid Riddarholmsbron under utrop: detta skall bli min graf. Men han var ej väl nedkommen i vattnet förrän han började ropa på hjelp, och drogs snart upp samt affördes till sitt hemvist. — En kypare vid namn Ferd. Ericksson, lidande af fyllerigalenskap, afhände sig i Söndags lifvet genom att med knif afskära strupen. — Såväl i konsertsalen som i operasalongen uppenbarar — skrifver Snällpostens Stockholmskorresp. — hufvudstadens publik sitt Åcon amore för allt som elektriserar hans skrattmuskler, och det synes nästan som skulle det vara det enda som kan rätt elektrisera hans känslor. Till denna törnyade reflexion gaf åter den Dybeckska konserten anledning, D.oa e3