mit till stånd under förutsättningen af ett eventuelt krig med Frankrike, hvilket kunde bringa antingen Rhenpreussen eller Rhenbaiern och Baden i tara. Man torde erinra sig, att Frankrike just i Augusti månad 1866 tramkom i Berlin med sina kompensationstordringar; möjligen har denna omständighet påskyndat en öfverenskommelse mellan Preussen och nämnda båda sydstater, alldenstund de ju alla tre med sina vestliga territorier gränsa till Frankrike. Då en sådan traktat afslutats, kunde Bismarck med desto större eftertryck gifva kejsar Napoleon ett bestämdt afslag på hans önskningar om en gränsreglering. Att man derför ej menade allvar med upprättandet af ett sjelfständigt sydtyskt förbund var temligen naturligt. Spörjer man, hvarför de hittills hemlighållua alliansfördragen just nu komma i dagsljuset, ligger det svaret nära till hands, att de äro beräknade på att något svala den nationala rörelse, som under senare tiden visat sig i Frankrike, hvars regering härigenom lider en dekonfityr, så mycket mera smärtsam som Rouher blott ett par dagar före traktatens offentliggörande sagt, att — franska regeringen hade under kriget sträckt sin skyddande hand öfver de tyska sydstaterna och särskilt frälsat Baiern trån att förlora inemot 1 million innevånare! Hvar tager nu detta skryt vägen! I betraktande häraf vinner ryktet om Luxemburgs försäljande af Holland till Frankrike alltmera i intresse; ty det är tydligt, att frågan föranledts af Frankrikes fruktan för gina gränsers säkerhet på denna kant. Le Temps säger, att fästningen Luxemburgs innehafvande af preussiska trupper ej allenast är en fortfarande hotelse mot holländska regeringen, utan äfven innehåller en ögonskenlig fara för Frankrike, som ej kan vara belåten med, att en så vigtig punkt ständigt skall förblifva i Preussens händer. Bladet hoppas, att frågan skall inom lagstiftande kåren ofördröjligen bli upptagen till diskussion. Men horisonten förmörkas, ty det säges med säkerhet att Preussen på det bestämdaste protesterar mot Luxemburgs försäljning till Frankrike. Den bekante gevärsfabrikanten Lefaucheux, egare af 3 at de största fabrikerna, blef för några dagar sedan uppkallad i franska krigsministeriet, der han uppmanades att inställa alla sina enskilda beställningar och uteslutande, af alla krafter, egna sig åt förfärdigandet och leveransen af Chassepotgevär. Denna notis förtjenar att ställas i samband med en uppgift från Washington om, att en rysk agent dit anländt, för att uppköpa amerikanska gevär, emedan den moskovitiska regeringen tänker med den största ifver påskynda sina rustningar. Från Amerika skrifves i öfrigt, att Nebraskas lagstiftande församling antagit kongressens vilkor om allmän rösträtts införande utan raceskilnad, hvarpå presidenten kungjort det forna territoriets upptagande bland Unionens stater. Staten Illinois har asskaflat dödsstraffet. Ohios och Newyorks representanthus ha vägrat antaga förslaget om negrernas valrätt. I distriktet Columbia deremot har det första praktiska försöket med rösträtt för negrerna utfallit gynsamt. Negrerna skyndade ifrigt till valurnan och röstade för det republikanska partiets kandidater. Inom Frankrikes lagstiftande kår egde ett högst stormigt uppträde rum vid slutet at debatten om Thiers interpellation. Utrymmet för dagen tillåter oss dock ej, att meddela referat deraf. Eugne Pelletan förgick sig ända derhän att tillropa ministern Rouher: Vous tes des brigands! (J ären stråtröfvare), och Thiers ropade: Tuez-moi, mais je protesterai contre ces infamies! (döda mig, jag skall likväl protestera mot dessa skändligheter!) Vi skola i morgon återgifva denna debatt. De tyska tidningarnes pariserkorrespondenter fortfara (om det öfverensstämmer med sanningen, är dock ej så alldeles säkert) att tala om den kejserlige prinsens tilltagande sjuklighet. Kejsarinnan, drifven af inre ångest, ilade igår till kyrkan Notre Dame de Vic