berala organerna i Preussen har nyligen förklarat det för en likgiltig sak, att det finns polackar och danskar i nordtyska förbundet, och denna åsigt delas af alla tyskar. Inom preussiska dep. kammaren och i nordtyska rilagen bar ej en enda medlem tagit wvill ordet för att göra Danmark rättvisa. Polackarne möta endast hån, och Bismarck förklarade genast efter det krig, som förts för den nationala saken, att de voro lika goda preussare som konung Wilhelms öfriga undersåter. General Manteuffel har predikat samma lära i Slesvig. Det var Bismarck, som hade den väsentligaste andelen i, att Frankrikes diplomatiska uppträdande för Polen slutade med ett nederlag. Frankrikes törslag om en gränsreglering har tillbakavisats, och Preussen ansluter sig i Orienten till Ryssland. I trots af allt detta, berättas från Berlin, att Napoleon III nu som alltid är utomordentligt belåten med Bismarck och gillar en politik, som öfverallt korsar Frankrikes planer, medan blott yttranden af missnöje komma från Paris. Kan Frankrike under sådana vilkor gå hand i hand med Preussea? Det af Ollivier hållna tal meddelas au i ett referat från Paris och visar sig allleles icke vara så tyskvänligt, som man af elegrammerna kunnat förmoda. I afseende på Frankrikes ställning till Tyskland yttrade han: Hvad Prouasens ann zioner angår, utgöra de en kränkning a rättvisans princip. ErofringsidCen är oförenlig med den om fostorlandet. Konung Wilhelm j har misrtagn sig i sina ord. Aunexioneraa ha ej gjorts i natiousliteternas, Utan i vapuons Damn. Han, hade bort tänka på Posen. Han hade bort säga, ott han handlat i ett revolutionärt ändamål... Om jag: fördömer annexionerna, erkänner jag doremot i. nordtyska förbund, som framgår ur parlamentets rådslag. Man måste antaga detta faktum, vare sig det är 088 emot, eller tillfredsställer 088. Detta faktum; är berättigadt att man bör akta det. Man bör städse skilja mellan de oberättigade annexionerna och de berättigade konfederationerna. (En röst: Och Sachson?). Jag genmklor dertill, att de sachsiska valmännen uttalat sig enatämmigt för konfederationen (afbrott) i Hr Thiers har varit orättvis mot regoringen, di ban velat göra densamma ansvarig för nationalitet.principen. Hon har evortom velat, att folken skola fritt uttrycka sin vilja. (En röst: Och Mexicol). I Mexico har regeringen misskännt denns princip, och i jag fördömer derför denna expedition (afbrott). Dessa afbrott trötta mig, men de förvirra mig ej. Jag våd-jur till kemwarens känsla af rättvisa; jag vet mycket i väl, att jag icke uttrycker majoritetens mening inom densamma, men tribunen skulle icke vasa fri, om man ej finge uttrycka sina känslor. Regeringen har aldrig trott, att nationelitetsprincipen skullo kunna uttryckas genom racerna, utan eudast och allenast genom befolkningens vilja. Jag aktar heune dersor. Walewski har inför Europa uti parisorkongressen uppställt denna princip och Frankrike harinom konforensen i London ang. Elbehertigdomena sorklarat, att denna princip jus: är dess. Efter att hatva sagt, attiFrankrike ej kunde, utan att bryta mot nationalitetsideen, förstora sig, hvarför han gillade Frankrikes hållning, fortfor Ollivier: Hvilken hållning måste man intaga gentemot de inträdda händelserna? Man har sagt, att Bismarcks verk ej skall sortvara. Men det skallej allenast fort vara, utan afven förstoras (afbrott). Vi befinna oss vid aftonen före den dag, då Nordoch Sydförbundet skola förenas (afbrott) Hvad skolen j göra den dagen? Jag säger utan tvekan, att detta är den allvarligaste fråga, som hittills uppställts. Det finns en politik, som man måste tillstådja, men man må ej sägs, utt Frankrike förödmjukats (nej! nej!). Om Frankrike förödmjukats, kan jag inse, att det skulle hållit till godo dermed och icke dragit värjan, för att betrygga sin ära, Man skulle ej kunnat vänta en minut. Jag går ej in på att man säger: vi vänta tills vi bli fardiga. Det skall då vara för sent. Enheten skall vara en fait accompli, och vi ba framför 088 hela nordoch sydforbundets arm6. Andra säga, att man bör draga nytta af den missbelåtenhet, som ännu råder i Preussen. Denna politik skulle stärka den tyska enheten och ej göra ors något gagn. Men det ges en annan politik. Man bör utan någon baktanke, utan oro med förtröstan mottaga det verk, som ej är riktadt mot oss. Man bör öfvervaka Preussen, som närmar sig Ryssland mer och mer och skulle ge det herraväldet öfver verlden. Man bör under alla omständigheter förhindra alliansen mellan Ryssland och Tyskland. Ollivier erinrade vidare om det tyska parlamentet af 1848, hvilket ansåg en allians mellan Preussen och Ryssland såsom riktad mot Frankrike. Han sade sig veta, att det i Preussen finns ett parti, som är för Ryssland; om man i Preussen talar emot Frankrike, sker detta blott i slottsgemaken i Potsdam, un der det man, om man griper det tyska folket i bjertat, endast finner vänskap för Frankrike (bravorop). Frankrike längtar efter freden; jag vill freden med ära och värdighet, men framför en skymflig fred skall jag föredraga kriget. Referenten tillägger, att nästan alla medlemmarne at opositionen lyckönskade Ollivier. Detta är så mycket märkligare, som det i en korrespondens från Paris äfvenledes heter, att Ollivier, dagen innan han höl sitt tal, varit hos kejsaren i Tuillerierna i tre runda timmar, hvarunder han redogjorde för talets hufvudpunkter och kom till enighet med kejsaren derom. Det berättas, att franske kejsaren hembjudit åt sin gesandt i Petersburg, Benedetti, att öfvertaga inrikesportföljen, hvilket anbud dock afböjts. General Castelnau har anländt från Mexico och genast blifvit af kejsaren emot