sången anslagna anmälningstidens utgång, till ediga komministersbeställningen vid Hedvig Eleonore församling sig anmält har Stockholms stads konsistorium å förslaget uppfört hofpredikanten J. Widen. Från Utlandet. Ehuru vi ännu icke känna, om försattningsfrågan är inom nordtyska riksdagen atslutad, kan man likväl ungefär ha en öfvorblick af resultatet af ärendets första benandling, ettorsom de flesta mera framstående politiska männen både från sjelfva Preussen och de annexerade länderna samt de allierade staterna hade haft ordet. De flesta talarne ha i sina yttranden våsentligen anslutit sig till regeringens politik, och många af de riksdagsmedlemmar, af hvilka man väntat sig en stark opposition mot författningsförslaget, hade ställt sig på de faktiska resultaternas ståndpunkt och somliga med större vältalighet, än sjeliva de preussiska deputerade, försvarat sakernas nya ordning. Så t ex. de liberala riksdagsmedlemmarne från Iannover, Sachsen, Nassau och Hessen, bland hvilka må framhållas: Bennigsen, Braun, Rabenau, Gumbrecht o. s. v. Sjelfva de deputerade från de annexerade eller allierade länderna, som talat emot närvarande förslag, hatva dock nästan utan undantag inledt sina föredrag med en högtidlig försäkran om, att det ej kunde falla någon in att vilja bestrida nödvändigheten af ett nordtyskt törbund eller tänka på en basis för Tysklands omorganisering i strid mot de bestående förhållandena. Den svagaste positionen eller den minsta graden af skicklighet under debatten har den egentliga venstern och den partikularistiska cliquein at holsteinare och sydslesvigare lagt i dagen. En liflig episod har den gamle liberale deputeraden frih. Vinckes tal mot partikularisterna från de annexerade länderna företett. Först och främst opponerade han sig mot flera föregående talares yttranden om, att Preussen skulle taga sig i akt för de faror, som hota från utlandet. Sådant — utbrast Vincke — sådant vågar man säga i en tysk riksdag? Om någon i ett franskt, engelskt eller tillochmed ett ryskt parlament skulle tala om faror från utlandet, skulle hans ord med allmän harm emottagas. Skulle då 30 millioner tyskar hysa fruktan tör utlandet? Och det vågar man säga i Berlin, hvarest vi äro omgifna af sjuåriga krigets och irihetekampens troser, der de hjestar äro tilistades, som fört vår armå till Wien och Frankfurt från seger till seger? Man vågar det! Nåväl, m. h., om vi antaga en författning, och utlandet vill hindra oss deri, skola vi låta utlandet veta, att vi äro redo att försvara den med svärdet i hand! (bravorop). Inför dessa stolta uttalander taga sig rösberna inom Frankrikes lagsuttande kår sig bra hofsamma, ehuru kloka, ut. Ollivior har tillochmed erhållit majoritetens lyckönskningar, derför att han förordat ett törbund mellan Tyskland och Frankrike samt gillat regeringens följda politik. Det må anmärkas, att han ej sagt Preussen och Frankrike. Motivet härför har han ock sagt vara, att Ryssland uppträder hotaude. Men om Preussen icke vill vara med om en sådan allians, om Tyskland följer Preussens vink, och detta senare deremot heldre understöjer Ryssland i Turkiet, för att komma åt ätven de tyska delarne af Österrike — hvad då? Ljufligast doftande af fridens honung förefaller statsministern Rouh ers förklaring, aw Frankrike befinner sig i full öfverensstämmelse med alla andra makter om sredens bevarande, hvarför han ej heller kunde inse, att man kunde finna något fel i regeringens polilik. Ordet är gisvet för att dölja tankarne, sade Talleyrand; det är nu äfven användbart tör att maskera den förlägenhet man känner öfver att ej vara tillräckligt rustad. Ty vore Frankrike detta, skulle det nog föra ett annat språk, då det djerft utmanas från flera håll. Emellertid var Thiers i sitt anförande e) så sangvinisk, som hvarken Ollivier eller Rouher. Endast ett kort referat af Thiers tal d. 14 d:s inom lagstiftande törsamligen föreligger, men vilja vi om detsamma meddela följande: Trängseln till lagstiftande kåren var i dag större än någonsin. Sessionssalen var alldeles öfverfull. Ett stort antal damer bade äfven infunnit sig, bland dem furstinnan Metternich, såsom vanligt i en mycket excentrisk drägt. Då Thicrs visade sig på tribunen, inträdde den djupaste tystnad i salen, der det hittills gått ganska bullersamt till. Thiers talade ytterst tydligt och klart; hans stämma var starkare än vanligt, ehuru man af klangen i densamma kunde finna, att han befann sig i ett mycket upprördt tillstånd. Han började sitt tal med att konstatera det allvarsamma läge, hvari Europa, men isynnerhet Frankrike befunne sig. Detta — menade han — bevisas redan genom det lagförslag, som man för några dagar sedan framlagt lör kammaren och i hvilket man bebådar så storartade rustningar, att Frankrike aldrig sett något dylikt. Do öfriga makternas hållning antyder äfven, att de med stort bekymmer motse framtiden. Österrike, som dock behöfver så väl lugn, ökar och omorganiserar sin här; Italien, som så länge försatt Europa i oro, men nu sjellt längtar efter lugn, håller en stark här på benen; — C— — ÖUL-a C2 TT — LAr sg ss AR rr