skjuta med. Lord Dane gick hemåt i den mes uppretade sinnesstämning och gjorde inom sig det löftet att följande morgon skulle innevånarno i Danesheld sc sig befriade från denne farlige man. XXGS IIISom man sår får mana skörda. Då Maria i blind ifver rusade in i Dande held Hall, sprang hon emot lady Adelaide och mr Apperly. Tagkarien hade kommit med en något hemlighetsroll begäran att hon skulle följa honom för att träffa en gen leman som låg sjuk i Sailors Rest. En gammal vän till lenne, sade han. Lady Adelaide samtyckte och var nu a väg dit. En misstanka hade uppstått hos henne att dn hemlighetsfulle främlingen var ingen annan än lord I kdale. Hon tillrättavisude Maria i skarp ton för d hon kom så gent, (som hon misstänkte från miss Bordill:ons), och frågade hvem som följt henne hem. Maria hade ingen annan ressurs än att eiga att det var mr Lydney, ty Wilfreds namn vågade hor ej nämna. Lady Adelaide drog föraktligt på ögon rynen och gick ut. — Vore miss Lester min egen dotter si visste jag huru jag skulle behandla denna sak, anmärkte hon till lagkarlen. Som det nu är tvår jag mina händer. Om hon