VNrklig oroande rykten åro 1 omlopp ang. prinsessans af Wales helsotillstånd. Oafsedt att ett stort svaghetstillstånd skall hafra bemåäktigat sig henne, är hennes värk i knäct sidan, att hon torde komwa att ligga länge. Prinsessan är mycket omtyckt hos den stora allmänheten, som lifligt deltager i underrättelserna om hennes tillstånd. Såsom idag skulle regeringens nya reformbill framläggas inom parlamentet. Denna bill ir desto mera betydelsefull som af dess öde äfven den nuvarande engelska ministeörens heror. Från Irland förnimmes intet nytt. Lugnet har ej på något nåmnvärdt sätt sedan hlifvit stördt, kommunikationerna äro i oafbruten gång. Endast här och der uppdyka band-af senier, rörande hvilka ingenting närmare uppgifves. På ingen hunkt lörsimlini sar i större massor eller ens tecken tilll kombinerade upprorsförsök, och ännu alltjemt ingen sammanstötning mellan de sprängda banden och militären, hvilken håller alla strategiskt vigtiga punkter besatta, under det att enierna ej ge dem något tilltälle att ens aflossa ett skott. Erkebiskopen af Canterbury har kallat till sig en stor församling af engelska biskopar, hvilka under titeln allmänt anglicanskt consilium rådgöra angående koloniernas förhållande till moderlandet, med särskilt afseende fästadt vid schismen i Sydafrika, Ungerns landtdag visar den största ifver att gå regeringen till mötes. Utan att denna närmare redogjort för motiverna till den nya utskritningen af militär, har landtdagen antagit och bekräftat densamma. Inom Ungern har äfven den tanken väckts och med ifver omfattats, att landets annars ötliga kröningsskänk skall denna gåug lemnas uti trenne pansarfartyg (Hunguria, Frans Josel, Elisabeth). Gretve 8 Szechemje har redan kunnat öfverbringa anbud från ett stort engelskt hus, hvilket vill bygga fartygen mot bavid på sex år; man vill dock i främsta rummet taga den ioländska industrien i anspråk. Ötverallt i Ungern nedtagas från de ossiciela byggnaderna de kejserliga tyska örnarne och ersättas med landets eget vapen. Den ungerska ministören arbetar nu med framgång på Kroatiens lugnande och förening med Ungern äfven i hjortolagot, De redan påbörjado befästningsarbetena kring Wien hafva inställts tillsvidare för tre nånader. Den europeiska allmänheten sysselsätter sig mycket med utgången at valen i Italien, avilka visa, nuru mycket Garibaldi sjunkit i sitt anseende som politisk man. Ricasoli har aeml. vunnit en lysande seger öfver frihetshjelten och hans parti. Dei är den italienska rageringens afsigt att, e tersom valen visa sig afgjordt till dess fördel, åter upptaga fördraget om kyrkogodsen med finanshuset Laugrand Dumoncean och inkomma med detsamma vid parlamentet i en något törändrad gestalt. Till Belgien och Antwerpen har nu den franska transportängaren Ruöne? anländt med de belgiskt-wexikanska trupperna. I Frankrike ha de gamla Orlåanisterna. som, innan de ifrade sör Ludvig Filip, Svärmade för philhellenismen, med Guizot, Villemain och herigen at Broglie, S:t Marc Girardin, Piscatory, senator Brenier ispetsen, sammanträdt, för att bilda ett utskott, hvilket skall förena sig med den grekiska komiten i London, foranstalta om penninginsamlingar och tillbjuda rörelsen sitt Åmorallska stöd. Inom senaten har Persigny, som vill ett absolutistiskt kejsardöme, hållit ett märkligt tal, hvari han opponerat sig emot relormerna. Han ansåg ställningen för mycket kritisk och menade, att man befann sig på cn korsväg och måste a den bana man ville bet a. Den allmänna meningen tror, att genom förändringen i den nuvarande regimen större garantier skulle kunna gilvas åt friheten. Denna äsigt utbreder sig med hvarje dag mera och bemäktisar ; äfven statens trognaste tjenare. Suveränen, som fäderneslandets fader, men sätter sin ära i att vara dess förstv tjenare, menar, att om den allmänna meningen verkligen begär denna sörändring, år det v t att i etsen för densamma, än att bekämpa de Nn. Men de förändringar, om hvilka här är frågan, äro ytterst djerfva och ha försatt hela landet i rörelse. Isynnerhet dande inom kam rv uppväckt den tron, att man skall återvända till den parlamentariska regimen, som erfarenheten fullständigt utdömt. Per ny uttalade sig med stor energi mot detta nyhetsmakeri. Ian ville oj veta af hvarken mmistrarnes Ingliga ansvarighet eller de moral 2 , hvilket dock senom deras närvaro i kammaren följer af sig sjelli i Frankrike, såsom i Amerika, deri, att kammaren voterar lag r regeringens handlingar och i nödfall pätvi r henne sin vilja, fastän suveränen allena tillkommer att utnämna sina ministrar. För Frankrike duger ej den engelska regimen af ministeransvarighet. öm man vill införa den engelska regeringsformen, måste man äfven upprätta alla de engelska insti itutionerna, men om man vill bibehålla den demokratiska principen, måste man äfven befria ministrarne från omsorgen att vara vältaliga och endast ställa dem Under statsöfverhufvudets auktori et. Persigny sade sig för öfrigt vara mycket lugn sör framtiden; han trodde ej. att äet land, som ännu är tillgängligt för sociala och statsekonomisk 1 ministrarnes uppträ1 be stå i l E j