— Omständigheter förklarade! afbröt lord Dane som var för ond för att lyssna vidare. Hvilka omständigheter kunna förklara, att rättvisan gäckas, att en brottsling lössläppes ur fängelset? Huru vagade Bent medgitva det? — Bent hade intet annat val, sade mr Blair. Då jag ger en befallning har han icke rätt att sätta sig deremot. — Jag skall se om han har rätt att vara mig olydig, röt lord Dane. Jag skall befalla honom att ater häkta tjufven, så vidt han ej vill bli skild från tjens en. — Jeg måste tillstå — med all skyldig iktning för mylord — att det skulle vara fafäng möda aft göra det. Så länge jag är här är jag chef för polisen vå platsen och Bent är min underlydande. Lord Dane fann sig slagen på alla håll. Aldrig, sedan han blef lord Dane, hade han blifvit till den grad trotsad. — Hvad har ni vidare att göra i Danesh !1? frågade han plötsligt. Ni lemnade mitt hus för mer än en timma sedan för att bege er till stationen. — Sannt. Men på vägen till stationen räffade jag tillsammans med en lagkarl här på platsen vid namn Åyperly och hvilken hade ett uppdrag att gifva mig. Lord Dane, tro mig, jag har ej befallt denne unge mans frigifvande för att förarga er — hvarföre skulle jeg göra det? — utan emedan jag erfarit att man misstugit sig rörande grunderna till hauns arresterande; några af oss torde verkligen kunnat råka rätt illa ut om han blifvit qvarhållen.