Fran Utlandet. Det är med säkerhet någonting vigtigt i görningen inom den politiska verlden. Och det är alltjemt den orientaliska frågan, som sysselsätter uppmärksamheten. I England synes man frukta för ett närmande mellan Frankrike och Ryssland, och det engelska kabinettet har synbarligen dragit sig tillbaka från gemensamt uppträdande med dessa båda makter, sedan det funnit, till hvilka för Turkiet farliga eftergifter de vilja söka att tvinga Porten gentemot Grekland och dess kristna innevånare. Man påstår, all Frankrike gifvit efter för Rysslands önskningar på denna kant, för att draga det ifrån alliansen med Preussen, hvilket senare Frankrike skall vilja åt. Vi tro ej härpå. Ett närmande mellan Frank rike och Ryssland, hvilket skulle ha till följd dettas återuppväxande till välde och inflytan de i Medelnatvet genom Turkiets plundring, är onaturligt. Deremot är det troligare, att Frankrike vill söka att åt Grekland vinna något under denna förvirring, medan det å andra sidan forcerar tram Ryssland, för att förmå det afkasta masken och derigenom ätven få klart i det gåtofulla förhållandet mellan Ryssland och Preussen. Anmärkningsvärdt är att se, huru Ryssland och Österrike täfla med hvarandra om de slaviska besolkningarnes gunst i Turkiet på samma sätt som vid den tid, då kejsar Nikolaus och Frans Joset skickade furst Danielo och Montenegro sina porträtter och sökte att genom gunstbetygelser öfverträffa hvarandra. Denna täflan afser Serbien, som båda vilja vinna på sin sida, för att resp. förbindra den andra från att fu det i sina klor. Således: Frankrike gynnar Grekland och söker, för att vinna England, på samma gång åstadkomma sjeltständighet åt Egypten; Ryssland och Österrike ötverbjuda hvarandra i artighet mot de kristna i Turkiet, för att motverka bvarandra, de kristna sjelfva fordra fullständig antonomi och Montenegro framträder nu åter med sin fordran om en hamn vid Adriatiska Hafvet. Italien underblåser lågan bland grekerna och Preus sen lurar efter, på hvem det skall förtjena mest, fröjdande sig öfver villervallan, under hvilken det konsoliderar sig i Tyskland. Det är ej utan skäl man i England truk tar för de ryska stämplingarne. Internationalberättar tillochmed, att inom Londons diplomatiska kretsar det ryktet är i omlopp, att Ryssland gör allt, hvad i dess makt står, för att framkalla en situation, som gör ett krig med Turkiet oundvikligt. Ryssland har som bekant i år utskrifvit 3 till 400,000 rekryter, det har inkallat allt det permitterade manskapet till d. 1:ste April, det samlar hela sin flotta i Östersjön, och det är i likhet med de flesta andra stater starkt sysselsatt med att ändra sina gevär till bakladdningsgevär, medan det samtidigt gjort ansenliga beställningar af de nya vapnen i Amerika. Dessa åtgärder. ha beledsagats med försäkringar om, att Ryssland har de fredligaste afsigter och isynnerhet bemödar sig om att förebygga farliga för