Hon vände tillbaka mot huset då hon slutat och snyftade bittert. Mr Lester blickade efter henne förargad och bestört. En misstanka att hon var fästad vid denne äfventyrare, Lydney, uppstod hos honom. Men mr Losters ögon voro förblindade och han hade ej en tanke pa möjligheten att hon ville skona någon annan, eller att hans egen son Wilfred kunde ha deltagit i föregående natts händelser. XXXI. Don dödo vid lif. I sjukrummet på Sailoris Rest — ty så hade de börjat kalla det rum som den sjuke främlingen s: länge innehaft — satt mr Home i en feberaktig väntan. Han var ej den man som var van vid att b!i motsagd eller vänta på sina befallningars utförande; han hade med otålighet väntat på mr Apperlys återkomst till Danesheld, och nu då han var återkommen, hade mr Home fordrat att få tala med honom. Lagkarlen kom slutligen, åtföljd af mrs Ravensbird. Han hade hunnit upp henne just vid ingången till Sailors Rest. Ej ett ord yttrade hon till houom då hon visade honom in i rummet och stängde dörren efter honom. Ravensbird var stående bredvid soffan, på hvilken den sjuke mannen satt. Båda hade ryggarne vända mot dörren. Lagkarlen var fullt öfvertygad att det var ett testamente han