träde. Af den vid tillfället upplasta revisionsberättelsen, på hvars tillstyrkan full och tacksam decharge beviljades styrelsen för det för-j flutna året, framgick, att sällskapets kapital d. 1 Jan. 1866 utgjorde 40,032: 22, och att det under förilutua året ökats med 10,009: 88, så att sällskapet d. 31 Dec. 1866 egde ett kapital at rint rdr 50,042: 10. Utgisterna under året hade uppgått till 3.179: 45. Enl. styrelsens berättelse hade under törtlutna aret till hedersledamöter invalts kaptenläjtn. ochi ridd. Abranam BHX samt grossli. och ridd. G. Melin, af hvilka den förre aflidit. Såsom arbetande ledamöter hade 23 personer i sällskapet ingått. Sällskapets skola är bosökt af 33 elever. Sedan dessa berättelser föredragits, omnämnde ordf., grossh. T. W. Trauchell, den utfårdade inbjudningen ull bildandet at ett sjömanshem i Göteborg och meddelade, att hr J. F. Petorsson erbjudit sällaskapet att, i sammanhang dermed, emottaga egendomen hälhutvudet i Tjörn, några mil norr om Marstrand, såsom hemvist för orkeslösa sjömän. Sällskapet beslöt, ati till den Irikostige gitvaren nembära sin tacksamhet för det gjorda anbudet och öfverlemna åt styrelsen att fatta närmare beslut om, huruvida gåfvan kunde; vill gagn för sällskapets föresatta mål emottagas, hvarjemte äfven uppdrogs åt styrelsen; att uppgöra fullständigt förslag till det blifvande sjömaushommets härstädes organ eerina och verksamhet. At sällskapets medel anslogos 1,000 mar! rit, för ati utdelas till bohotvande sjömansenkor och barn; 50 rdr till skoplagg åt sattiga skolbarn och 300 rdr till utrustande at! fattiga sjömaraelever. Sedan kapt. W. Fleetwvod atsagt sig betattuingen som bathelkapten, valdes kapt. J. H. Svensson att i aen afgångnes ställe itsn. taga befattningen, hvarefter ordf. upplöste sammankomsten. Ett praktfullt norrsken började igår afion vid 11:tiden atv synas å bimiahvaltvet och forttor under nattens lopp, ömverladds atoch tilltagande. Ytterligare köld wrde med avledning häraf vara att förvänta, Nordiska föreningen har, såsom bekant, med doc. Dietrichson träffat uttal om hållande at trenne för läsningar, at hvilka den törstaj hölls igår afton i Högre Elomontarläroverkets solennitetssal. Amnet för denna törelasning var en tramstä!lning af olikheterna mellan i den danska och den norska diktkonsten, ochi tal. återgat för deta ändamäl en det ur eti at Ochiensehblages dramatiska verk och en! annan ur ett al Björnstierne Bjornssons. Dess utom förelästes, tör att visa den olika karakteren mellan de danska och noraka humoriuiska frametällningarne, vn norsk och en dansk saga. En rätt talrik samling at åhörare hade infunnit sig. I Nya Teatern, Vi tasta uppmarksamheten hos dem, hvilka alska att g8e ett mer an vanligt godt skådespel, på altonens reprosenI ; tation å Nya Teatern. då Sheridanför andra gången uppfores, Mellan akterna uttöras! musiknummer dels af hr Hrjmali, dels at tro ken och dir. v. Luhmann. : Mindre Teatern nade i går afton ater att fägna sig ötver :talrik: besök, till antagligen ej ringa del föraniodt at dengimoRaIpjvn. hvarpå programmet bjod under titein -Atta tusen och en liten egendom I Masthugget, af hr Engström. Det lokala inskränkte sig till ordet Masihugge: på utsisenen och det originala var så löga originett som möjligt! Pjesen är ett machverk; hvars senare död vi törutspå. Hr Engström både bör och kan. om han verkligt vill framåt, på em bättre sätt: begagna de hätvor för vådev ilen, som naturen beskärt honom. Vare detta nog sagdt: omnämnda stycke. I den torsta pjesen: Åar; kärleken slvcknat! hade deromot publiken: uillfälle att göra en intressant bekautskap. Stycket, en öfversävning från franskan, är täckt at diategen angenäm; hvartill här kam ett törträffligt spel at truarne Boström och: Tillyren samt hr Utterström. Den andra. pjesen i ordningen ÅSymamsellerna i grön gräset är, om vi minnes rätt, al danskt ursprung, med gauska tydligt framträdande dan ska typer. Stycket något föråldrat och läång draget, uppehålles här törnamiiga-t genom hr Ujungdahls komik. H De igår afton gifna båda dansnumren sågos med lifligt bifall och förtjente hr 11 vander, i kosackdansen, särskilt det bifall, som: A 232 nu31