varligen besörjer. må kenungen, då han sjelf förer riksstyrelsen, afgöra i närvaro at den: bland krigsdepartementens chefer, till hvars departement ärendet hörer. Honom åligge. vid ansvar, att, då dessa mål beredas, sin me ning yttra ölver de töretwg konungen besluter, samt att, då hans mening icke med konungens beslut öfverensstämmer, tora sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll, hvars riktighet konungen medelst sin höga påskrift besanne. Frner nämnde embetsman dessa företag vara at en vadlig riktning eller omfattning, eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel stt dem uttora, uflstyrke hun jemväl, an konungen ville kalla, till ett krigsråd doröfver, tvenne eller flera at de närvarande högre mintara embetsman; konungen dock obetaget, att å denna tillstyrkan och, der den bifalles, å krihsrådets till portokoll anförda tankar göra det afseende, MHonom godt aynesn. Ä Till kommandomål räknas ankla milikiriska ordres, såsom om truppers rörelser, ofningar. tjenstgöring och krigstukt ete., s härtill ej anvandas storre penmngsummor, an som af riksdagen anslagits, new har Hila kreditivet. Således kan, om nattoneIDevaymmgen genomföres, konungen ivkuda otter eget godtfinnande till åfningar och tjenatgöring landets trupper, som dämera utgored al landets tolkarme. — Och då denna mera tager 1 an språk landers armar an den torstarkning, regeringen ville ha räv at al bevarmgon ikalla, då den anser landets säkerhet så tordra, verkar folkbeväpumg : deua aiseevde på intet satt nagon mildring at hvarken den påpekade statsekonomiska torlusien eller politiska faran; ty ingen kan val begara, att konungen skall berotva sig ratten ati ull olmng inkalla landets trupper, då han finner det nodigt, eller ingå på att underställa hvarje sädan tjenstgöringseller otunngsträga en tiinedags afgörande, der det egna intresset kan utbreda sig i en torbittrad partikamp narom. Här framträder således en tråga af grundlagsnatur, hvilken förtjenar påaktas. Enligt Kegoringssormen eger konungen vidare, att iugå i athandiingar och förbund med främmande makter på det sätt nonom lämpligast synes (11 S); och att i atseende pa krig eller tred tatta och utfora det beslut, som han för riket uyttigast finner. — Hatva nationalbeväpningens radikala vänner tänkt sig, hvad dessa bestammelser innebära, då de sjelfva orda så wviat och oredt om faran at, att rättigheten tor konungen att i vissa fall inkalla beväringen skulle gifva honom för mycken makt? Eller tro de, att konungen shall afsäga sig sin rätt att sluta lörbuad med trammande makter, såsom han finner bäst, eller att börja krig eller sluta fred, tör art svalla denna rått under riksdagens varjo och dermed kanska frammana ett upprepande af det vacklande i vår politik, den hejulösa korruption och det blinda partisinne, som under Hartarnes och Mössornas dagar gjorde värt land ull en visa för bela Eu:opa och närmast föranledde möjligheten af det Styrelsesystem, som kulminerade i Gustat iV Adolts vansinniga regeringsbeslut? Det missiroende, riksdagens andra kammare lade i dagen mot konungen, skall ingalunda vara egnadt, att förmå honom ingå i detta tall på några ettergilter, at barättigad fruktan att man dermed vill syfta på undergräfvande at konungamakten. Frihemstiden ljuder illa i svenskarnes oron, och konungen skall derfor ingalunda sakna stöd mom laudet för en eventuel vägran. Att landets representation, dock måste, då en stor armå plötsligt kan komma under konungens befäl, utöfva ett s örre inflytande på våra politiska odens handhafvande än nu, är ganska tydligt. Vi hoppas, att denna omständignet snart skall tagas i betraktande, om ej förr, åtminstone då trågan om ett unionsparlament kommer med fullt allvar på dagordningen. Tillsdess är det duck en skyldighov au ställa saken under allmänhetens beprötvande, och är det dertör vi här i hast framkastat några betydelsefulla momenter. Väderlekstelegram at gårdagen från kejserl. observatoriet i Paris upplyser att ba rometern i går fallit betydligt i vestra och södra Europa, men deremot stigit i östra och norra Europa. Mindre Teatern. På denna scen gitves för första gangen i atton en uy originalpjes at hr Engström, hvilken, för att döma af dess titel: Attatusen och en liten egendom i Uasthugget, på samma gång tyckes vara en göteborgsk lokalpjes. Fori:e kanda tyndighet i kupletten ger an edning att tro stycket i detta fall skola i mer an eu ataoende muntra vår publik. Solförmörkelsen i går kunde, i anse