Fran Utlandet. Från Frankrike meddelas den i närvarande stund vigtiga underrättelsen, att franska regeringen nu fått en allierad i det moderat: liberala parti (tiers-partie), hvilket med Ollivier i spetsen uti lagstiftande kåren börjat vinna för sin opposition mot regeringen allt flera anhängare. Då nu denna opposition upphör, och partiet ansluter sig till regeringen, beredt att understödja henne, innebär det en ytterligare bekräftelse på, att kejsar Napoleon nu verkligen är hugad att gå ett godt stycke fram på reformernas bana, eller, med andra ord, att han gjort tiers-partiets program till sitt. Märkligt är att se, huru den preussiska pressen, som ännu i fjor betecknade Ollivier som framtidsmannen och ej kunde tillräckligt upphöja honom till skyarne, nu med en till frenesi gränsande våldsamhet svärtar och nedsätter honom. Men saken är, att man i Frankrike, åtminstone på den moderata sidan, nu inser, att enighet är af nöden under det splittrade tillståndet inom Europa och att en oförsonlig partisöndring endast skulle försvaga landet samt derigenom gifva Preussen och Ryssland ytterligare tillfälle att fullfölja sina laner och dermed undergräfva Frankrikes inflytande. Af samma anledning har Napoleon utträdt ur sitt absolutistiska skal, mött på halfva vägen af landets patrioter, med undantag af dem som at republikanska, legitimistiska eller orlanska intressen göra iopposition. Tiers-partiets synliga ötvergång till regeringen betecknades vid dess omröstning d. 26 Febr. till förmån för denna inom lagstiftande kåren, sedan statsministern Rouher hållit ett glänsande tal, hvari han uppdrog en karakteristik af kejsaren. Alldenstund denne senare i en egenhändig skrifvelse tackat mivistern för talet och dermed gifvit sin sanktion åt karakteristikens sanning, återgitva vi ur talet bl. a. följande: J hafven städse trott, att auverkner, som dock icke tillbragt största delen af sitt lif på trappstegen