att han så godt som störtade i armarne på en gentleman. Shad slängde med armarne under åtskilliga rumsprång och utbrast. — Gå till sängs, säger mylord. Visst inte; jag vill se elden. Och som om jag ej skulle känna Will Lester fastän han hade ett svart slor framför ansigtet! Han Shad kände sig fängslad. Gentlemannen var mr Lydney som gått ut från Sailors Rest för att röka en cigarr. — Hvad är det ni pratar om Will Lester och svarta flor, Shad? Shad började grata. Han var på väg hem till sin mormor, sade han. — Ni lilla skrymtare! utropade mr Lyduvy, tror ni att jag tänker slu er? Se hit, Shad; ni kan ej spela enfaldig för mig, derföre är det bäst att ni afstår tan denna roll. Jag frågar er hvad ni menade när ni save att Wilfred Lester hade en svart slöja öfver sitt ansiate och jag frågar för att få veta det. Om ni ej vill sisa mig det tager jag er med mig till polisstationen, och ni skall få säga det der. — Jag törs ej omtala det för någon, svars le Shad. — Jo, ni törs; ni kan omtala det för mig. Hvad slags lek är det som skall ega rum i natt: Jag vill veta det. Shad ville likväl ej ut med sanningen och mr Lydney frågade plötsligt: — Har ni någonsin sett ett souvereign, ShHad? — Ja, jag har sett sådana, svarade Shad. — Skulle ni tycka om att ega en sådan?