Fran Utlandet. At de diplomatiska skrifvelser, som den franska regeringen upptagit i sin gula bok, omhandla ett par den nordslesvigskafrågan. Då den franska regeringen ötvertog medlandet mellan Preussen och Osterrike, och då detta sista hårdnackadt vägrade att afträda något land till Preussen samt föredrog att pröfva vapenlyckan och falla med ära, uppgat den franska regeringen helt och hållet den ena af hufvudpunkterna i kejsarens bekanta bref till Drouyn de Lhuys etter kongressens bortfallande, neml. Österrikes qvarblifning i Tyskland. Deremot uppställdes de båda vilkoren om ett sydtyskt förbunds upprättande och om Nordslesvig. Det sista vilkoret lyder ordagrannt sålunda i Drouyns skritvolse at d. 14 Juli: Elbehertigdömena skola förenas med Preussen, med undantag af de distrikter af Nordslesvig (du nord du Slesvig), hvilkas befolkningar, först hörda (consultees), skulle önska att bli återlemnade till Danmark. Då vapenstilleståndet fastställts i Nikolsburg och vilkoren meddelats den franske gesandten i Köpenhamn, DotEzac, svarade denne d. 26 Juli. -Jag mottog i morse den telegrasdepesch, som E. Exc. gjort mig den äran att sända mig ang. den artikel i fredspreliminärerna, som berör Nordslesvigs återlemnande till Danmark. Jag skyndar att derom underrätta utrikesministern, som å sin sida nyligen mottagit ett lika lydande telegram från gretve MoltkeHvitfeldt. Då gretve Frijs (utrikesministern) sålunda fick autentisk bekrättelse på resultatet af våra åtgärder till förmån för Danmark, uttalade han starkt upprörd sina känslor at djup tacksamhet mot kejsaren och hans regering. Det är äfven för framtidens skull, anmärker Feedrelandet, värdt att lägga märke till det telegram som den franske gesandten i Wien d. 24 Augusti skickade sin regering rörande Pragerfredens undertecknande. Det lyder nemligen sålunda: Ä Fredsfördraget mellan Preussen och Österrike har i går undertecknats i Prag. ÅÄrtiklarne i preliminärerna i Nikolsburg angående Slesvig och de sydtyska staterna äro ordagrannt upptagna. Dessa tvenne vilkor ha således ansetts som de, hvilka för franska regeringen voro af det största intresset. Det förtjenar ock påaktas, att franska regeringen i den gula boken, som endast innehåller ett ringa urval af de mångfaldiga depescher, som under en så vigtig tid måste ha vexlats, upptagit just de ofvannämnda. Från d 5 Juli till d. 24 Augusti äro inalles endast 29 aktstycken upp tagna, hvilka angå det mellaneuropeiska kriget. Man torde häraf kunna med skäl sluta, att franska regeringen ej skall upphöra att med den nordslesvigska frågan -trycka påpreussiska regeringen. Man kan således knappast tvifla om att Preussen skall nödgas — ty gerna gör det ej detta — återlemna en del af Slesvig. Men nu är frågan den: i hvilket omfång skall Preussen nödgas låta omröstningen försiggå; om det trofasta Flensborg och de mest danska delarne af. Slesvig, Als och Sundeved, skola ha tillåtelse att försoga öfver sitt öde, eller om de under en eller annan förevänning skola nekas delaktighet i omröstningen. Sjelfva Köln. Zzit., som annars ger sig mine af att vilja vara rättvis i detta hänseende, återkommer, betecknande nog, äfven sina mest nationala artiklar dertill, att Preus