lika har all anledning formoda, att i krast af densamma danska fartyg skola i japanska hamnar bli likaså gunstigt behandlade som fartyg, tillhörande stater, med hvilka Japan förut afslutat handelstraktater. Ministeriet tillfogar jemväl den anmärkningen, att likasom den mellan Danmark och Kina afslutade traktaten tillämpades på danska fartyg, innan ratiflkationerna utvexlades, sa torde man kunna hoppas på att så ätven skall ske med hänsyn till traktaten med Japan. — Alexandraforeningeni Kjöge på Seland har nyligen tillställt prinsessan Dagmar en brudgatva med anledning at hennes förmälning med storfursten Alexander. Denna gåfva utgöres af en krage, ett par manschetter och underärmar, så utomordentligt smakfullt och fint arbetade, att de icke kunna åtskiljas från det finaste knypplingsarbete, oaktadt de endast ugöra produkter af en simpel bondhustrus skicklighet, en tör allmogen i dessa trakter egendomlig gren af husfliter. — Manufakturhandlare-föreningen i Köpenhamn gaf d. 20 dennes en sestmältid for grosshandl. M. E. Gron, stittaren af firman M. E. Grön Son i Köpenhamn, som upptagits till föreningens hedersledamot. Grossh. Grön, som är en af de äldsta och mest ansedda bland köpmännen i Köpenhamn, utnämudes s. d. till riddare af Dannebrogen. — Den törut omnämnde arabiske trollkonstnären Ben Moabit al Harun har nu anländt till Köpenhamn och skulle som i Måndags t. f. g. uppträda på Kasino-teatern, hvars diektör, varnad af det kompletta, jemväl af oss förut omnämnda fiasko som en annan, polsk, trollprofessor Doeblin nyligen gjorde på hans teater, lät hans arabiske kollega ett par dagar förut ge en profföreställning, till hvilken bl. a. Köpenhamnstidningarnes referenter voro inbjudna. En af dessa yttrar om föreställningen följande: Den moabitiska magien är onekligen af ett helt och hållet annat slag än den polska. 1 stället för att den förre trollkarlen lofvade att lära sig danska med det första, har deremot den nuvarande under endast en månads vistelse på Jutland så fullständigt gjort sig till herre öfver språket, att mången utländning, som i ev halftjog år uppehållit sig här landet, icke talar det på långt när så bra som han; men detta är dock den minsta af hans minneskonster. Man behötver blott en enda gång nämna en rad siffror om t. ex. 60 st. för att han genast åter skall kunna upprepa dem Iram och tillbaka, kors och tvärs, utan att en enda gång ta miste, och namn upprepar han lika säkert som tal, efter hvad det vill synas utan alla mnemotekniska hjelpmedel. Äfven de fingertärdighetskonster, hvilka han gjorde utan trollbord och andra apparater, voro törvånande och utmärkte sig lika mycket för den elegans som den säkerhet, hvarmed de utfördes. Endust hans minneskonster skulle vara tillräckliga att försäkra honom om en talrik publik och hans underhållande och öfverraskande wollkonster kunna till och med af den mest tyckmyckna åskådare mottagas som eti roande på köpet. Ref. omnämner icke, huruvida man icke möjligen skulle kunna förklara den lätthet hvarmed Ben Moabit al Harun lärt sig danska språket derifrän, att hans arabtält i verkugheten aldrig stått annorstädes än på sin höjd i Moabit i Berlin. — Salmonibref ha nu äfven blifvit moderna i Köpenhamn. ln person derstädes erhöll nemligen för några veckor sedan med lokalposten ett anonymt bret, hvari brefskritvaren hotade att ange båa honom och hans hustru för en mängd brott, om man icke vilie bra betala hans tysuåtenhet. Bretvet slutade med en uppmaning till emottagaren att påföljande Måndags afton kl. mellan 8 och 9 infinna sig i allen på S:t Annaplatsen efter aut dock först ha i en namngifven tidning inryckt en annons om, att han mottagit brefvet och skulle infinna sig. Brefemottagaren anmälde saken för polisen, för att om nvjlg: få ven obekante skribenten upptäckt. Sedan han på Söndagen fört in en jakande annons, gick ban på Måndagsaftonen något före kl. 8 hemifrån till den öfverenskomna allåon, der han uppehöll sig tills klockan var slagen 9, utan att någon tilltalade honom, hvarpå han helt lugnt gick hem till sitt igen. Dagen derpå orhöll han ett nytt bref, hvari brefskrifvaron sade sig af förkylning ha varit hindrad att infinna sig på mötesplatsen, att han icke tänkte töreslå några vidare möten, utan kort och godt begärde c:a 1,600 rdr sv. för att tiga med hvad han visste. Äfven härpå begärde han svar genom tidningen och detta gats honom samma dag, lydande så här: Jag går in på förslaget. Åftonen derpå infann sig ett stadsbud hos den hotade med följande skrifvelse, hvarpå han begärde svar: Var god till öfverbringaren häraf lemna den öfverenskomna summan. Jag är förvissad om, att ni för er och er hustrus egen gkull icke sträfvar emot eller försöker att det inom en månad vantar att mottaga nårmåäre underrättelser om traktatens invehåll, mon ullHBH:3:3nm3nn3n3kn3kn3 TIS ATTIET ISTER — — SE —LNV LV — — ä — —