star sig på den frusna drifvan för att hvile ut, tropikernas vilde och hyttarbetaren, som ofta utsättas för hundra graders värme — alla ha de samma kroppsvärme. Detta förhållande är numera lätt att förklara. Då den yttre temperaturen är hög, ökas afdunstningen, blodet svalkas derigenom, och kring lungorna bildar sig en skyddande atmosser af vattenångor, lik den som bildar sig kring vattendroppen, som hvilar på glödande jern, utan att förflyktigas. Det är på detta tenomen, som eldkungarne grunda sina experimenter; det var på grund af detsamma, som fordom en och annan anklagad kunde genomgå eldprofvet; det är detsamma som gör att hyttarbetare, utan att skadas, kunna vidröra smält jern. — Är åter den yttre temperaturen lägre än den normala kroppsvärmen, sa athjelpes detta genom ökad förbränning inom kroppen. Det är också dertöre, som nordbon förtär en större mängd brännbara, kolhaltiga ämnen. Också värmer ett godt mål likt en vängli brasa. Hos en frisk kropp eger jemnvigt emellan alla dess krafter rum, men blott hos de fullväxta. De fenomener, som oga rum hos de uppväxande, de vegetativa företeelserna, ha icke blifvit så väl förklarade; men ätven inom denna del af vetenskapen har numera mikroskopet börjat sprida ott klart morgonskimmer. Man har förebrått tysiologien, att den ej förmått göra efter någon at naturens skapelser; men huru obetydliga äro ej dess resurser mot naturens. Dennas skapelser löpa i en oafbruten kedja, och möjligheten af en generatio eguivoca har ännu aldrig blilvit bevisad. Likvisst har man redan lyckats efterapa åt skilligt af naturens verk och cn fransman har tillochmed framställt fett. Men kan man göra detta, så kan man helt visst äfven göra ägghvitsämne, och då har vetenskapen hunnit lika långt som naturen sjelf. Man bör besinna hvilken tid som erfordras för naturens arbeten. Djurafveln har nu t. ex. dritvits så långt, att man kan göra beställningar på vissa slags varieteter af djur, liksom på en fabrik. Men tid erfordras. Beställer man sålunda dutvor at en viss ny färg, så behöfs för att åstadkomma dessa omkr. två år, men vill man ha en ny fason på deras näbb, behöss sex år. Egde vi liksom naturen millioner är till vårt förtogan de skulle vi deremot kunna forma en alldeles ny djurverld. Vetenskapens väg är, som man ser, lång och mödosam, men det är den enda. Att utan iakttagelser och experimenter åstadkomma något är lika omöjligt som att upprätta en sandkarta utan mätningar. Jemföra vi våra kartor med de gamla, fu vi en bild af vetenskapens framsteg. Allt flera nya verldsdelar, floder och detaljer finnas på vära kartor; så vidgas äfven vetenskapens vyer samt bli allt skarpare med hvarje år, och i samma mån ökas förhoppningarne. Det ar ju törst nyligen man upptäck. Nileus källor, det ar ock lörst nyligen man lyckats bestämma känselns hastighet i nervtrådarne, — evt problem som den store forskaren Joh:s Muller for få år sedan förklarade vara omöjligt att losa. Om man sticker sig med en nål, så tramkallar detta smärta, och vill man då böja undan den sårade lemmen, så fordras en viss tid innan detta kan ske, tillfölje deraf att från den särade delen underrättelse pr nervtråd först skall föras till hjernan och deritrån befallning till musklerna att undvika det sårade föremålet måste meddelas. Tiden härför är olverraskande lång, Trollhätte vattenmassors snabbhet är troligen hastigare. I korthet: nervprincipens hastighet är omkr. 30 meter (eller omkr. 100 fot i sekunden). Om således något afficierar ens öga, så förflyter en mätbar ud innan man tillfölje deraf blinkar. Detta synes ske momentelt, enär vägen emellan ögat och hjernan är så kort; men om man i stalle tänker sig att t. ex. en 100 fot lång hvaltisk harpuneras i närheten af atjerten, så är det notoriskt, att innan nervtråden hunna trambringa budskapet derom till hjernan, denna hinner att besinna sig på saken och sedermera skicka bud, äfven medelst nervtråden, till kolossens rörelseapparater att söka fly, åtgår minst en sekund. Denna verksamhet kallas redexmekanism, reflexrörelse. Nerverna äro således, som man ser, helt enkelt telegrattrådar. Dispositionen till den fria rörelsen är sålunda gitven, men åtskllliga muskelrörelser äro oberoende af viljan. Så till en viss grad andedrägten. Hjertats rörelser äro deremot alldeles oberoende. Nervverksamheten finnes öfverallt, men nervapparaten modifierar densamma. Så