— Ål teatern i Helsingfors har af AhmanPousetteeska sällskapet uppförts det förut på svensk scen aldrig gifna, förträffliga stycket -Mellom Slagene af Björnstjerne Björnson. Utförandet var förtjenstfullt, eäger H. D., och isynnerhet förstod fru Raa att med mycken natursanning och kratt återgifva Ingas roll. — Ett nytt finskt original i tre akter med titeln Vär tids originaler kommer att med snaraste uppföras. — Fru Raa hade d. 4 d:s sin recett, hvarvid uppfördes Jane Eyre. Om fru R:s utförande af titelrollen yttrar Helsingfors Dagblad följande särdeles prisande omdöme: Fru Raa har förstått, att i Jane Eyre med sådan styrka och innerlighet framställa all den glöd, som lefver inom den töraktade, förtrampade och tillbakastötta flickan, att blott en tanke finnes om spelets fulländning. Om man i En hustrus straff såg det at brottet skuldbelastade samvetet med skärande sanning träda-i dagen, så hänföres man i Jane Eyre af den qvinliga oskuldens resignation och dock stolta medvetande at sitt värde. Det är just denna lugna storhet, som fru Raa med så genomgripande sanning lyckas återgifva. Ej en enda at de ofta så vanliga stora åtbörderna och den uppstyltade deklamationen; det är samma tysta allvar, samma orubblighet, som i dämpade, men kraftiga drag ger sig wllkänna såsom en egendomlighet i den finska karakteren. — Sedan landtdagen nu öppnats, spelas på teatern för ständigt fulla hus. — Finska konstnärsgillet firade d. 5 d:s sin årsfest, besökt ar omkring 600 personer. Behällningen af detta gille såväl som at en å Ärkadiateatern gifven soiree kommer att användas för inköp af en af bildhuggaren Runeberg modellerad Ilmarinen-staty, hvilken är ämnad att som pendant till hr Sjöstrands Kullervo uppställas i planteringen framför nya teatern. Måhända, säger H.-D., skall Helsingfors sålunda småningom erhålla ett monumentalt bildergalleri i tosterländsk anda. — Från Åbo meddelas följande hemska berättelse: En timmermanslärling vid namn Rosberg hade middagstiden jemte en annan karl begifvit sig till sandgroparne utantor Tavasttull, från hvilken man under en längre tid samlat stenar till gatuläggning. Härigenom hafva i sanden uppstått en mängd gångar, hvilka så underminerat marken, att den alltjomnt rasar ned. Så hände ock då Rosberg d. 9 d:s var med dylikt samlande sysselsatt. Kamraten kunde icke rädda honom utan skyndade till staden efter hjelp, hvilken hjelp ock genast anlände. Men oaktadt man arbetat hela natten igenom och ätven hela Söndagen, hafva ansträngningarne ej blifvit krönta med framgång. Mannen låg djupt in i jorden och genom de många öppningarne mellan sanden kunde man etter en besvärlig och ytterst mödosam vandring komma till honom. Han hade hufvudet, ena armen och ötversta delen af kroppen fria, men var för öfrigt alldeles inbäddad i sanden. 1 följd af den blida väderleken var sanden mycket lucker och skulle vid minsta beröring ötverhöljt honom. Han försågs med mat och dryck samt lärer äfven fått nattvarden. Då man redan lyckats befria halfva kroppen från sanden, inträffade ett nytt ras, som lärer fullkomligt hafva begraft honom i sanden. Det torde således redan vara slut med honom!