imtliga ställen jemval lösnummer försäljas å 8 — —2 sislaus Fr. v. Schwerin derjemte hade ett get yttrande färdigt på 126 sidor — hans sinanciella testamente, i hvilket han dock edermera under sin riksdagsmannabana gjorde m mängd ändringar, såsom ofta fallet är med olks yttersta vilja då den sörtidigt och i orådska uppsättes. 1815 var det ojemförligt svårare än nu, att erhålla statistiska uppgiter, på hvilka ett finansbetänkande i alla fall måste grunda sig. Emellertid skall det bli högeligen intressant att snart förnimma heilka personer kamrarne insätta i det särskilda utskottet, helst anspråken på dess verksamhet äro ganska stora, på samma gång oförbehållsamt yttrats att man ej hyser några stora förhoppningar på de blifvande resultaten. I sanning en angenäm position för utskottet! Det är med en känsla af harm, förödmjukelse och smärta som jag meddelar, att törsta kammaren, efter votering, förkastade det hvilande grundlagsförslaget att främmande trosbekännare skulle erhålla tillträde till vissa angifna tjenstebesattningar. Att ett dylikt förslag, betingadt af humaniteten, skulle bekämpas af kammarens begge biskopar och dess teologie doktor, förvänade mig icke, men desto mera att på deras sida skulle ställa sig riksarkivarien Nordström, och andå mera att de i frih. af Ugglas skulle erhålla en bundsförvandt och aldra menst att de skulle taga majoriteten med sig. — Formella betänkligheter — det var refrängen och dessa vändes både upp och ner, ut och in. Talarne på denna sida ordade om huru svenska folket, allmogens religiösa känsla skulle taga anstöt af förslagets antagande. Men såvida dessa talare annars erkänna alt den svenska allmogens målsmän ha plats i andra kammaren, med hvilka känslor skola de förra inhemta att endast en tillhörande allmogen uppträdde mot förslaget, Liss Olof Larsson, hvilken talade som pappa Liss Lars sjelf skulle ha gjort, om han ej skickat pojtjen sin till riksdagen. Anders Eriksson i Kärne, en gammal riksdagsman, sade rent ut, att han ej skulle haft något emot om förslaget gått ändå längre. Liss Olof uppläste sitt första yttrande; andra gängen han tog till ordet för att replikera hvad som antörts emot honom, talade han fritt, och talade med en bonhommie, som antyder att han med tiden blir en god talare i konservativ anda. Frih. Alströmer och kyrkoh. Otterström rörde sig ock pårrde formella betänkligheternas område. Deras argumentation var dock human; fallet var icke likaså med Liss Olof Larssons. Prof. Ribbing höll ett föredrag, som erinrade på en gång om den skarpsinnige filosofen och den snillrike Geijer. Då han slutat sitt föredrag helsades han med högljudda instämmer! Hr de Mare och den tiil åren äldste i kammaren, men ännu bland de ungdomligaste till lynnet, d:r Gumwlius, talade begge för bifall. Rektor Dahm erinrade, att det motstånd som förslaget nu rönte, var en fortsättning af de trosförtöljelser, som förr upprört verlden. Tidslynnet hade visserligen blitv.t förmildradt, men det var i grunden dock samma hampa hvaraf repen snoddes och samma ved hvarat bålen byggdes till kättarnes omvändelse. Hr Hedlund anförde i ett varmt tal exempel på de orättvisor, som det nu gällande stadgandet medfört vid Göteborgs elementarläroverk, och beklagade att förslaget icke gjorts ändå mera vidsträckt. Nils Larsson, f. a. talman i bondeståndet, Per Nilsson i Espö och Uhr talade ock för förslagets antagande, den siste uttryckande sin tilltredsställelse att endast en at allmogen uppträdt mot detsamma. Rektor Letfler förklarade, att han alls icke hyste någon fruktan för lärares anställande at främmanHi3n3n3i ÖB