En Qvinnas ed. Roman af M:rs Henry Wood. — Det är sannt, vi göra det ej. Och likväl när jag erinrar mig huru kort tid vi ha kännt er, måste jag förvåna mig häröfver. Vi tyckas vara gamla vänner; men jag fruktar att det är djerft af mig att säga detta. På hans läppar sväfvade ett småleende som af någon anledning framkallade rodnaden på Marias ansigte. — Jag önskar att vara er vän, sade han i det hans röst antog ett förtroligt uttryck. Jag tror att er bror behöfver en sådan, miss Lester. Får jag tala med er i detta ämne utan förbehållsamhet? Hon hade verkligen behof af att någon gjorde det, ty hennes hjerta var beklämdt och oroligt för hennes brors skull. Hon såg på mr Lydney med ett bedjande uttryck och hälften af hennes rädsla försvann vid denna blick. Det torde ha förefallit henne som om hjelp, beskydd, fanns hos denne man; det hade länge förefallit henne som om fullkomlig trofasthet uttrycktes i det goda, vackra, allvarliga ansigtet.