es med undantag af Venetien, och fullstän-P. iga Italiens oafhängighet. Frankrike drog ejfst värdet, emedan dess ära icke var inblandadåhe striden och derför att det lotvat bevara sin veutralitet. 1 det kejsaren härpå öfvergick ill frågan om Mexico, anmärkte han, att truperna frivilligt återkallats, derför att beloppet ä de nödvändiga uppoflringarne blef större, in de intressen som Frankrike sökt att der kydda. Unionsstaterna hade insett, att en öga försonlig hållning skulle bringa bitterhet det vänskapliga förhållandet. Gentemot oro: igheterna i Orienten söka, hette det vidare, stormakterna att enas om ett gemensamt uppträdande, för att kunna tillfredsställa de kristnas berättigade önskningar, bibehålla sultanen vid hans rättigheter och förebygga farliga törvecklingar. Kejsaren omtalade vidare det trogna utförandet af Septemberkonventionen och Italiens lojala hållning mot påtven, samt yttrade den förhoppning, att Europa icke skulle låta påtvens verldsliga herravälde bli hotadt. Förhållandena till de främmande makterna skildrades såsom tillfredsställande. Förbindelsen med England blir med hvarje dag innerligare, och Preussen undviker att såra Frankrikes nationala finkänslighet samt söker enas med Frankrike om de vigtigaste frågor. Ryssland hyser de försonligaste afsigter och är hugadt att ej skilja sin orientaliska politik från Frankrikes; detsamma är fallet med Österrike; hvars storlek och omfång äro oumbärliga för den europeiska jemnvigten. Äfven Spanien och Italien äro i det bästa förstånd med Frankrike. — Kejsaren förklarade återigen, att inte. för ögonblicket är egaant att väcka bekymmer, och uttalade den öfvertygelse, att freden icke skulle bli rubbad. Trontalet öfvergick derefter till afhandlande af Frankrikes inre angelägenheter. I slutet af detsamma omtalas de sista liberala eftergifterna, till hvilka kejsaren ansåg den passande tidpunkten nu vara kommen efter femton års lugn och lycka. Nationen, som låter kejsarens sträfvanden vederfaras rättvisa, skall göra ett klokt bruk deraf, och folkrepresentanterna skola i törening med kejsarenjs fortfarande vara trofasta vaktare al Frankri-s kes intressen och storhet. — Kejsaren öfver-JI gick nu till förslaget angående härens omorganisering och hoppades, att det skulle blitva !s antaget i patriotisk anda. — Efter att hafvalr t I !t 0 omtalt de genom öfversvämningarne etc. anställda förödelser år 1866, omnämnde kejsaren framåtskridandet i allmänt välstånd, hvilket visar sig genom en tillökning i de indirekta inkomsterna af 50 millioner francs och i den utländska handeln af mer än 1 milliard fres, hvarigenom en förbättring af de ekonomiska förhållandena omöjliggjorts och en nedsättning i grundskatten ryckt närmare. En lag om elementarundervisningen och kooperativa sällskaper, som kommer att framläggas för kamrarne, hoppades kejsaren skola blitva gillad. Ögonblickets uppgift är att utbilda folkets seder genom frisinnade institutioner. -— Kejsaren sade vidare, att han hyste fullt törtroende till folkets sunda förstånd och fosterlandskärlek. Stark genom min rätt, som jag har af solket — lödo hans slutord, — stark genom mitt medvetande, som endast vill det goda, uppmanar jag eder att med mig vandra sast framåt på civilisationens bana. Detta telegrafutdrag, som kommit öfver Berlin, meddelar ej, huruvida kejsaren yttrat något ord om den ännu ouppfyllda bestämmelsen i Pragerfreden ang. Nordslesvig. Dets skall bli af intresse att erfara, nuruvida Napoleon kunnat alldeles lemna denna sak å sido. Talet är ytterst fredligt, såsom våra läsare finna. Fredliga trontal böra nu en gång för alla till kostymen. Dess för ögonblicket vigtigaste antydan i hänsyn till de utländska angelägenheterna är den om att enighet håller på att beredas mellan England, Frankrike, Österrike och Ryssland angående den orientaliska frågan. Nämnda stormakter, som synbarligen visa god lust att utestänga från denna fråga Preussen, sträfva efter att undvika farliga förvecklingar på denna kant, i det de vilja häfda sultanens rättigheter, men på samma gåvg förmå honom till eftergifter för hans kristna undersåters önskningar. Dessa eftergifter omfatta: avtonom förvaltning för Kreta, för Serbien fästningarnes utrymmande och andra reformer till förmån för den kristna besolkningen. Det är troligen på grund at denna tryckning som en sogligare ministr kommit till väldet i Konstantinopel, under det grekiske konungen måst tillsvidare uppgifva sin demonstrerande resa till Petersburg. Den ryska diplomatien finner således ännu icke tidpunkten läglig att röra upp den i orientaliska trasslet, hvarför den troligen skall söka att minska det larm, som det hittills underbläst i den sydöstra vrån af Europa. Kyssland har ej heller sina nya tändnålsgevär färdiga. Den allmänna uppmärksamheten skall också snart vända sig uteslutande till de inre frågornas lösning i Frankrike, England, Preussen och Amerika. Hvad Preussen angår, har JT LL Pl mmm råa waga NAAba mana