4,668 at 17,358 röster, hvartör således nytt bundet val skall der företagas; likaledes i Danzig, der Twesten hade 4,390, Martens 3,500 och Langerhaus 1,020 röster. Alla samhällsklasser och politiska partier inom helal. Förbundets område, från Weichseln tiil Rhen och från Kongeån till Mainfloden, hafva litligt deltagit i valen. Tillochmed de lugnaste och. mest apatiska delarne af det nya förbundet, t. ex. Lauenburg och Mecklenburg, vittnade om den ovanliga rörelse, som rådde med an-1:. ledning af de törestående valen. ; Men intresset för dessa val har sträcktJ. sig långt utom det nordtyska förbundets egentliga område. Europa har ej allenast med nyfikenhet, utan äfven med en spänning, som har djupare orsak, töljt utvecklingen af denna kontinentens nyaste statsbildning, ett förbund, hvilket kommit till under alldeles utomordentliga förhållanden och rörande hvars politiska ändamålsenlighet och varaktighet de mest motsatta äsigter råda. Märkligt är för Preussens del, att i de annexerade länderna denna opposition visat sig, ty Preussen skall nu omöjligen kunna säga, att den stora majoriteten icke fått råda; ty vallagen är fotad på den mest demokratiska och utsträckta grundval. I afseende på den nya riksdagens kompetens, kan man väl med temlig trygghet säga, att den är allt annat än demokratisk, Allt antyder, att grefve Bismarck vidtagit nödiga åtgärder, för att betrygga sig emot, att inom det nya parlamentet icke uppstår en farlig politisk makt, hvilken sönderbryter de skranker, inom hvilka den skall verka till befrämjande af den preussiska politikens afsigter. Den ledande statsmannen i Berlin är ej okunnig om det starka missnöje, som rör sig inom de nyss annexerade länderna såväl som inom de tallierade staterna, och det kan ej vara tvifvel underkastadt, att den parlamentariska friheten på riksdagen skall bli hållen i styfva tyglar, om den söker skaffa sig luft i opposition mot sjelfva det påtvungna förbundet. Det nya nordtyska parlamentet har ingen beslutande myndighet och ingen af de attributer, som annars tillhöra en lagstiftande församling; det är snarare en samling af rådgifvande notabler, hvilka skola diskutera regeringens (eller de nordtyska regeringarnes) förslag till Förbundets definitiva inrättande. På det att de protesterande medlemmarne icke må bli alltför högröstade och väcka otillbörlig uppmärksamhet, har vidare antagits, att riksdagsförhandlingarne icke få fritt offentliggöras genom pressen. Riksdagen skall i följd häraf blifva strängt hållen inom sina gränser: diskuterandet af det nordtyska förbundets inre organisation efter den preussiska regeringens förslag, och det har öfverlåtits åt Preussen att inkomma med förslag till förbundsförfattningen i parlamentet och leda förhandlingarne derom. IIvad som går ut öfver dessa gränser skall medföra den preussiska regeringens allvarliga förföljelse. Vi nämnde ofvan, att valen i Hannover utfallit i antipreussisk anda. Detta är så mycket märkligare, som den preussiska regeringen ansträngt alla krafter, för att undertrycka den inom alla kretsar dersiädes rådande genstridigheten mot Preussen. Ännu för några veckor sedan fick en af landets adelsmän, godsegaren v. Alten-Hemningen, befallning att inom tre dagar lemna provinsen, derför att han utbredt flygskrifter till förmån för den antipreussiske kandidaten, frih. Mänchhausen, en af exkonungen Georgs ombetrodda män. Befallningen blet senare återtagen, men Hemvingen mäste utfärda en förbindelse om att afhålla sig från alla politiska agitationer. Som ofvan sagts, har dock Mänchhausens val gått igenom med stor majoritet. En annan al konung Georgs tjenare, legationsrådet Rudloff, hvilken en längre tid vistats hos sin förre herre i Wien, men kort före valen återvändt till Hannover, hade äfvenledes tått befallning om, att uppehålla sig utanför konungariket i en af de gammalpreussiska provinserna. Att dessa medel ej kunnat undertrycka foikets verkliga stämning, har visat sig. Det skall således gagna Preussen föga, att det slesvigska lejonet transporterats från Flensborg till Berlin, för att der uppställas. Det är naturligt, att Frankrike ej utan intresse följer dessa valföreteelser, hvilka tvifvelsutan skola gifva kejsar Napoleon en så klarare blick, än något annat, i Tysklands 5 verkliga ställning och visa, att om Frankrike J, verkligen höjer frihelsfanan och vill underd stödja det liberala Tyskland mot det absolutistiska junkerdömet i Preussen, kan Europas sy karta ännu en gång bli underkastad en bek tydlig revision. I alla händelser hoppas vi, Ä att den punkt i franske kejsarens trontal, som sa säger, att Frankrikes makt, och dermed äfven s hvarje annat lands, är beroende af det antal soldater, det kan uppställa, — att den punkten icke är ämnad att tagas så direkte etter. orden. Frankrike skail behöfva vara starkt, för att kunna gifva eftertryck åt sina srisinN nade ider, men den råa styrkan allena är i längden ej den, som utöfvar största makten