Från Norge. Från Fredrikshald klagas ölver aut utrikespostens oregelbundna och sena ankomst dit ej alltid har sin grund i missgynnande våderlek ellor väglag, utan att skulden äfven till en stor del faller på de svenska postiljonerna. som ha att föra nämnde post till gränsen. Dessa postiljoner sägas, så sort de lemnat Uddevalla, köra som om postvagnen droges af oxar samt i timtals värma sig framför spisen vid skjutsombytena. Postmästaren i Fredrikshald har uträknat, att posten, hvilken endast borde behötva 16 : timmar på vägen mellan Uddevalla och Fredrikshald, under ti den mellan d. 27 sistl. Dec. och 27 Jan. tillbringat på vägen i medeltal 26 timmar. — Telegrammerna till Kristiania om vårsillfisket äro fortfarande ogynnsamma. Sillpriserna i Norge hafva också stigit. — Tullintraderna i Norge ha är 1866 uppgått till 3,219,825 spd., mot 3,156,817 spd. år 1865. — Departementet för kyrkooch undervisningsväsendet har af norska regeringen bemyndigats, att af statskassans medel anslå ett belopp af intill 100 spd. till anskaffanda af en samling skrifter rörande Norges historia, att tillställas styresmannen för Vaticanska biblioteket i Rom, pater Augustin Theiner, sår vilja, hvarmed han bistått professorerna . Munch och C. P. Caspari under deras begagnande af nämnda bibliotek. — Den senaste nyheten på hristiania teater är Oehlenschlägers tragedi Drottning Margaretha. — På Folketeatern uppföres en orginalkomedi med sång i fyra akter, kallad Ogsaa lidt Piankeadel, som dock säges vara ett arbete af tvifvelaktigt litterärt värde. — En för den bildade klassen i Norge särdeles vigtig fråga har — skrifver N. Dagl. Allehandas Kristiania-korrespondent — några veckor satt i gång en liflig diskussion och kommit många toräldrars hjertan att klappa vid tanken på deras unga söners vistelse i latinskolan, vid universitetet eller vid krigsakademien. Diskussionen slutade neml. med en mängd grundliga yttranden i läkaresällskapet af en så allvarlig beskaffenhet, att de äro egnade att framkalla ett intryck, som icke lätt kan utplånas. Bland det stora antal erfarna lakare, som yttrado sig, rådde neml. icke mer än en enda tanke om att skolans stillasittande göromål redan taga de ungas arbetskraft allför mycket i anspråk, att de lemna dem alltför otillräcklig tid och tillfälle vinna kroppslig utveckling, och att slägtet till följd häraf lider både i fysisk och andlig måtto; ja, allmänna symtomer af svaghet och ett mindre tillfredsställande helsotillstånd framträda såsom gemensamma kännetecken hos den ötvervägande delen af de yngre studenterne. Denna åsigt är just icke längre ny, men under den förfinade nutidens ständigt växande fordringar af den, som skall studera och derefter passera för en bildad man, ligger svårigheten uti att ordna lärokurserna och välja den rätta medelvagen mellan nyttigt att veta och nödvändigt att veta. Saken är nu otveremnad till den at senaste storthing tillsatta komit, som arbetar på att ordna vårt högre skolväsende.