ter P.-T. soljanue närmare reterat: Hr C. E. Ekman. Da, enligt gällaude riksdagsordniug, särskilda utskott ej ta tillsättas lör andra frågor än eadana, som eljest böra hänskjutas till ständigt utskott, kunde talaren, som ej fann moronen, till följd hvaraf inbjudvingen ulgatt, vara af olvanomsormålda egenskup, sig forhindrau förorda antagandet af den utlärdade inDJuUmngen. For sin del lann talaren riktigare att hr Hessle inom andra kammaren väckte ny motion omw tillsättande at tillfälligt utskott för frågans behandling. Men alscende de a attamotionen tunnes Jöreslaget om bar kovineenos användande till jordbrukets beframjanne, kunue samma moon äfven remitteras till bankoutskottet, som rodau erhallit uppdrag utt yura sig dlspONMUOnen al bankens vinsunedul. Hr Hasselrot låstade kammarens synverliga uppmarksamhet på deu ytterst dåliga penumgeställamg, hvarat Jordbruket, landets modernäring, lör det nårvarande nedtrycates. J allimånbet vore detta ogynnsamma förhallaude en följd af den omstanaighet, att den betydliga penningestrom, som tillföreno genomgatt landet och kommit jorabruket att blomstra, nu tagit en anuan väg. Derjemte papekade talaren de för jordbruket menliga löljder, som uppkommit deral, att sastighetslanefonden, atsedd lör Jordbrukares understöd, blifvit inuragen. Det hette visserligen utt densamma osverlemnats till uypoteksbankeu, men detta vore blott i ändamål att de utestaende sordringarne skulle genom namnda banks försorg indrifvas samt successive till riksbanken inbetalas. Sålunda urogos ju dessa kapitaler fran jordbruket. Härtill kommer att, då tillåtelse meddelades utt på kortare papper taga högre ränta än förut varit medgilven, de i jordfastigheterna intecknade kapitaler uppsades samt insattes i bankerna. Då för andra nåäringar pemungetransaktionerna vore sfria, var detta deremot ej forhallandet med jordbruket, till töljd deraf att hypoteksbanken hämmades i sin verksamhet genom den fixerade räntan. Af alla dessa skäl bitråude talaren hr Hessles lorslag om bildande, jordbrukare emollan, af obligationsutgifvande föreningar, till hvilkas understodjande borde dispoveras fastighetslaneivnder och en del af baukovinsten. Tal. slutade med att urtala sin förvåning deröfver, att man inom första kammaren velat ifragasätta ett ulslag a en sådan andra kammarens inbjunumg, som deana. Hrr Tornerljqelm, hennich, Ekenman och Arrhenius ofve ensstämde deruti. stt landets tryckta ställning vore eti faktum, som ej kunde jafvas. At sar dan anledning ansägo tal:ue, älven om man ej toge i betraktande de grannlagenhetsskal som talade för inbjudningens untagande, det var särdeles oklokt att afrisa ett förslag, som åsyftade eu, sävidt möjligt, fullständig utredning och belysning rörande denna vigtiga fråga. Frib. Bildt bade ej något emot, utan skulle tvärtom gerna se, att frågan erholle all möjlig belysmng. Om ock denna utredning ej komme aw leda vill positiva resultater, skulle den dock alltid blilva al nytta, då allmanheten derigenom kunde vinna kännedom om orsakerna will det onda. Kunde dock ej obetingadt instämma med dem, som önskade tillsättande af särskildt utskou för donna angelägenhet. Lika med hr Ekman trodde taka ett sadant förfarande sta i strid med grundlagens föreskrift; lann alltså ej skäl att handla Jtormvidrigt, då motionens syftemål lika väl kunde åstadkommas pa den al första ta stn foraslagna Väg. Frih. 4. C. Raab ville hoppas, att det hinder för inbjudningens avtagande, föregående tal, trott sig finna uti grundlagen, ej var de ubotäriigas förhinder. Tal. fästade uppmärksamheten derpå, att här egentligen ej vore fråga om hr Hessles motion, utan att besluta ofver andra kammarens inbjudning att tillsätta en komit för att söka åstadkomma utredning i frågan, en utredning, som tal. ansåg särdeles behöflig. Yrkade inbjudningens antagande. Frih. Sprengtporten ansåg små betänkligheter i afseende på formen ej böra hindra bisauandet at andra kammarens beslut, öfver hvilket beslut det i ötrigt ej vore tillständigt att första kammarens ledamöter upphäfde sig till censorer. Den nufvudsakliga grunden till nuvarande forlagenhet sökte tal. uti det förhållande, att konsumtionen ej kunnat genom produktionen betäckas, utan måst fyllas genom utländska lån. I öfrigt hänvisade tal. till sina egna motioner, som med denna fråga egde sammanhang, äfvensom till åtskilliga förut afgifva yttranden i anledning af andra tal:s sramställningar. Frih. Hugo Hamilton, som fann ämnet för motionen vara det som ligger svenska allmänheten, såväl jordbrukare som industri-idkare, närmast om hjertat, neml. att få utredt, huruvida hjelp och hvilken hjelp vore att påräkna, ville, trots ämnets vigt, ej vidare fördjupa sig deri under afvaktan på fruktorna af det särskilda utskottets arbeten. Den åsigt tycktes dock tal. framhålla, att det enskilda och allmänna ej må för mycket inblandas med hvarandra. Yrkade inbjudningens antagande, likasom Frih. Schwerin, hvilken älven förbehöll Big att framdeles yttra sig om sjelfva saken, erinrande att äfven inom främmande länder tillsattes komit6er för samma ändamål, som nu åsyftades. Särskilde erinrade tal. om en sådan af franska regeringen tillsatt komite. hvilken, om än deraf ej omedelbart ekördades så stora frukter, dock utsådde frön för framtiden. Hr Schartau. Om det vore ifråga utt algifva eu omdöme om sjelfva motionen, skulle måhända talaren ej kunnat uttala sig gillande öfver densamma. Nu hade man blott att antaga elier lörkasta andra kammarens inbjudniug att gå i författning derom, att en utredning af ställningen i landet komme till stand. Att ett sådant uppdrag meddelades åt ett särskildt utskott ville talaren ej motsätta sig; churu resultaten af detias verksamhet ej torde bäfva battre än de al den k finanskomiten. Tal. önskade emellertid huf vudsakligen att erhålla så tillförlitliga uppgister som möjligt; kunde tillika uppgifvas medel till bota: de at det onda, vore så mycket bättre. Tal. yrkade inbjudningens antagande med iortfarande skyldighet för bankoutskottet, att rörande bankovinstens anvandande sig yttra Grefve E. Sparre motsatte sig ej dit foreslagoa utskottets tillsättande, men ville begagna detia tilifälle för ådagalaggande, au det öfverklagade penningebetrycket cj ensamt inskränkte sig till några skuldsatta jordbrukare. Den svenska jorden, och isynnerhet den af kronoskatte-natur, vore i allt lör hög grad belastad af skatter och onera, hvilka utsögo hemmanens innehafvare. Härtill komme att man boretagit tull a spanmäl. detta jordbrukets skydd, utan att vara betänkt på att nagot sätt komma detsamma till hjelp Lika illa stode det äfven till med handeln och våra näringar. De för år 1865 bärom afgifna berättelser utvisade resultater vila sämre än de år 1864. Efter anställda jemsorelser med förhållandena inom andra länder, synnerligast Amerika, 1221 oe kom tal. till den slut