nisationssorslag, som här vore i sräga, alltid borde hänskjutas till de af grundlagen tillåtna särskilda utskotten, så snart de voro af beskaffenhet att eljest behandlas af statsutskottet. Hr Hedlund framhöll särskildt att förslagen om omorganiseringen icke borde hänvisas til: något tillläll gt utskott, emedan det vore särdeles nyttigt att de delegerade från betzge kamrarne finge radplaga med hvaranura och sedan kunde upplysa bvar sin kammare om de åsigter, som hos den andra kammarens ledamöter gjort sig gällande. Med anledning af hr Bjorcks yttiande om statsutekottets benägenhet för hushallsaktighet framför ett särskildt utskott geumalde hr H., att de uder nu lyckligtvis voro förbi, då statsutskottet osta i sista hand uigjorde frågorua, då deremot nu kamrarne sjelfva besluta öfver utskottets förslag. Hade alltså ett särskildt utskott visat sig för slösaktigt, så skulle nog kamrarne veta att rätta ett sådant missiörhållande. Såsom nämndt bifölls förslaget om det särskilda utskottets tillsättande, och de vackta motionorna vm försvarsväsendet remitterades till detsamma. Hr Hedlunds förslag om hvitbetssockertillverkningens belaggande med accis rönte stort motstaud al flera talare, dels till följd af den allmänna oviljan mot all accis, dels derför att denua tillverkning ännu vore så ung, att den behöfde all möjlig uppmuntran — och att lägga accis derå vore så godt som att döda den i födseln — dels ock derför att det vore oriktigt att vilja lägga skatt pa allt hvad jordbrukaren företager sig. Hr Hedlund försvarade sin motion egentligen på den grund, att man måste befara, att den inkomst, som staten päräknat af sockertullen, ekulle till en del gå förlorad utan accis på en tillverkning, s m tyckes ga framåt med stora steg, Han ansåg det vara orätt att lemna ett så betydligt skydd ät några få stora jordbrukare, som egna sig åt hvitbetsodlingen. Med anleduing ui en al hr Jöus Persson gjord interpellation upptradue etatsradet Reuterskiöld och yttrade, att först under det sista tyska kriget hade tandnalsgevåärens stora företräde blifvit konstateradt, ehuru orsaken till preussarnes framgång ej ensamt finge tillskrifvas dessa. Alia makter hade derefter lagdt sig vinn om att anskuffa en god gevärsmodell, och K. M:t hade åt en af svenskar och norrmän sammansatt komit uppdragit att gå i författning om en dylik. Tal. hyste den tlörhoppniug, att ett bestämdt förslag till modell snart vore att vänta. Beträffande fortsättningen af gevärstillverkningen efter gamla modellen, upplyste talaren, att denna endast lortgått så till vida, som ingångna kontrakter dertil! föranledt, och hade densamma numera upphört i det ena al rikets gevärsfakiorier eller Husqvarnu. Hvad doremot det andra eller det i Carl Gustals stad belägna och som ullhorde kronan beträffade, fortsattes tillverkningen visserligen anun, men i förminskad ekala och endast för att lemna arbetarne medel att försörja sig.