AVA Rattegangsoch Polissaker. Från Örebro. Häromdagen anordnade åtskilligt hederligt folk ett litet sladparti. Au det hade sina behag, taga vi för gilvet, men känna ingenting närmare derom, och likgilugt kan detta ocksa vara. Vi hålla oss endast till, hvad som passerade, sedan sällskapet lyckligt och väl återvändt från sin utflygt. Förmodligen hade man kört något oförsigtigt, ty vid ankomsten till kammarskrilvaren Adlers hyrkuskverk, derifrån ekipagerna voro anskaflade, gaddade sig drängarne tillsammans och pastodo med en mun, att håstarne voro Cutkorda. Sällskapets resp. medlemmar voro naturligtvis al annan tanke, och togo Gud och hela verlden till vittnen på att det sgätt i gående. Nu uppblossade en strid, och man gaf hvarandra hugg på hugg, tillsvidare blott med — munnen. Men sluuigen förlorade en af resenårerna — husballerskan Lovisa W. — tålamodet Hennes ära var kränkt, hennes värdighet förnärmad, tyckte hon måhända. Alltnog, berserkaraseriet kom ötrer henne, och innan man visste ordet af, fattade hon en käpp, stormade in i hr Adlers stall, lesde röfvare bland drängarne och kom dervid — händelsevisk, förstås — att med käppen på ett temligen obehagligt sätt vidröra en yngliogs näsa och rygg. Var hushållerska kom derigenom ur askan i elden — eller rättare, hon kom ur stallet intör vällofliga radhusråtten. Ynglingen ville ha ersättning för eveda och värkk, och i följd deraf stämde han henne. Målet förekom i Fredags. Hushållerskan fann dervid för godt att ej inställa sig. I stället lät hon inlemna en skrift, hvari hon till sitt försvar anlörde, att drängarne på ett oskickhgt sätt bemött henne. — Malet uppköts till d. 1 Februari, då hon ålades att personligen komma tillstädes. (Nerikes Allehanda.)