sträcktaste befogenhet i alla staternas angelägenheter. Genomoritver nu kongressen sin vilja, skall hådanefter de särskilda staternas kompetens vara biott en skugga och den egentliga makten ligga kondentrerad i kongressens band, hvarigenom älven Unionen kommer in på detta ceutralisallous-system, hvilket mer än något annat ivrqvätver allmänandan, hvarförutan en republik blott är republik till namnet. Det låter tänka sig, att ester hand en slatvisk kongress sålunda, genom on slapp allmänauda, kan uppstå, hvilken latt kan bli ett tomt verktyg i en soflrik och lycklig presidents haud samt locka denno av spela Ceesars roll, kanske med battre tramgång, än den verklige. Att Johnson jemväl i många alseenden bar orätt och loljer en politik, som kan bli förderflig, är obestridligt, och vi äro ingalunda at dem, som taga hans parti. Men sakerna äro nu bragta tilll den spets, att om stora inre skakningar och betänkliga förvecklingar skola kunua förekommas, måste såväl den ena som den andra parten visa försonlighet och icke spänna bågen för högt. Johnson är visst icke ren, men ej heller stå hang motståndare med palmer i händeua — oca, sanningen att säga, vi kunde neppeligen tro, att våra ord så tort skulle bli sanning, då vi efter det sista borgerliga krigets slut uttalade såsom vår mening, att frågan om de särskllta staternas rätt skulle ännu en gång tränga sig fram och skapa nya stridigheter, kanske en ny strid. Stridigheterna äro inno — skall striden stända och när?