Vvågran, att tillata nhHeunes SLYIL 111101 4 f AJ kan, förorsakade en revolt, som var nära att sätta Ludvig XVIII:s tron i fara. Folket, hos hvilket skådespelerskan var mycket populär, bröt upp kyrkoportarne, och fastän man ej kunde tvinga presterna att förrätta jordfästningstjensten, vann man likväl sitt syftemål så till vida, att man fick kistan satt framför altaret. Medelst m:me Louise Bonaparte, fick mille Georges anställning vid Comödie Frangaise, der hon började med att år 1802 för fulla hus spela Semiramis, Dido, Clytemnestra. Fem år senure lemnade hon Paris och for till Tyskland, der hon skördade bifall. År 1812 spelade hon i Dresden för Napoleon I och en parterre des Rois. År 1813 återvände hon till Thåätre Frangais, der Talma då var i sitt flor. År 1840 lemnade hon scenen. Hon var en tid i ego af en ofantlig för mögenhet, men hon dog nu i fattigdom och nästan alldeles glömd. En ny preussisk pansarfregatt Friedrich Carl har lupit af stapeln vid Toulon. Italiens finansminister har med belgiska huset Langrand Dumonceau afslutat en operation i afseende på kyrkogodsev. Langrand Dumonceau är presterskapets vanlige bankir, hvaraf man slutar, att affären afslutats med presterskapet sjelft, med hr Langrand Dumonceau som ombud. Regeringen erhåller under 5 års lopp 500 mill. Denna affär, som dock skall underställas parlamentet, väcker stort uppseende. I Neapel har rasat en förfärlig orkan. Förödelserna äro högst betydliga. 20 kofferdifartyg ha gått förlorade. 4 jordskakningar kändes. Garibaldi har vägrat emottaga Savoyens militärordens storkors; men deremot hållit till godo med guldmedaljen för tapperhet i fält. Om arbetet med Mont Cenis genomsprängning meddelas nu, att af tunnelns hela längd, 12,220 meter, 6,374 m. 54 centim. sprängts, och återstå ännu 5,845 meter 46 centimeter. Öfver hälften af arbetet är således nu utfördt. Den öfver Alperna förande jernbanan, på hvilken fortfarande arbetas, skall vara färdig nästk. September månad. Förvecklingen med Turkiet för ett italienskt fartygs beskjutande af turkiskt krigsskepp är nu till principen utjemnad. På ön Sardinien rasar en förfärlig hungersnöd. Hopar af arbetslösa menniskor drifva omkring, för att söka sysselsättning eller kunna möjligen sälja något af sitt torftiga bohag. På landsvägarne möter man vid hvarje steg menniskor, som bedjande sträcka ut handen efter allmosor. Nöden drifver de fattiga att stjäla, och i trakter, som förr voro bekanta för sin ärlighet begås stölder midt på ljusa dagen. En subskription har öppnats i Italien för den olyckliga öp. Amiral Persanos sak skall nu snart afgöras, och man tror ej, att det skall komma till en formlig process. Persano har dock sjunkit betydligt i sina samtidas aktning. Ju mera tidpunkten för det nordtyska parlamentets definitiva sammanträdande närmar sig, desto bestämdare ådagalägger det liberala partiet i Preussen sin misstro och missbeiåtenhet med den nämnda institutionen, emedan det fruktar för ett ytterligare försvagande och inskränkning af den preussiska deputerade kammarens kopstitutionela rättigheter. Det är ej blott det gamla framstegspartiet, som gör opposition mot förbundsparlamentet, utan äfven det 8. k. nationala eller nybismarckska partiet, hvilket under ledning af Twesten och andra af den förra kammarmajoritetens framstående medlemmar yttrar liflga bekymmer för Preussens unga konstitutionela fridet. Deputeranden Tvecten har för kort tid sedan offentliggjort en skritvelse till en-politisk vän, hvari han utpekar de faror, som skola uppstå för dep. kammaren, om denna skall afträda en del af sina vigtigaste rättigheter, såsom t. ex. den att bevilja krigsbudgeten, till förbundsparlamentet. Ministerpresidenten skall neml. hafva sagt, vatt han vill begrafva parlamentarismen i sjelfva parlamentet. Med andra ord: det liberalt nationala partiet befarar, att regeringen vill bruka förbundsparlamentet mot den genstridiga deputerade kammaren och omvändt, så att båda omsider blifva fogliga och osjelfständiga verktyg för dess planer. Derför har den liberala preussiska pressen på senare tider med största ifver diskuterat frågan om, hvad som under dessa hotande omständigheter är att göra. Ett af de förslag, som framställdes, gick ut på, att alla liberala medlemmar af deput. kammaren skulle inväljas i parlamentet, för att sålunda göra sig förvissad om majoriteten. Men detta medel tyckes ej längre röna bifall, emedan det just är sjelfva parlamentsinstitutionen, som man fruktar. Det nationala partiets organ Nationalzeitung förklarar derför nu utan omsvep, att konstituerandet af ett särskilt nordtyskt parlament är ändamålslöst och orimligt, emei dan härigenom en sammanhängande och fast