En Qvinnas ed. Roman af M:rs Henry Wood, — Jag undrar ej på att han finner det angenämt att titta in här, anmärkte mr Lester. Slottet mäste vara tråkigt för honom då han der ej har någon annan att sällskapa med än den stackars fjollan Cely. Såsom en kusin — — Han är icke min kusin, afbröt hon. — Strängt taget icke; men han kan nästan betraktas såsom en sådan. Och ni vet, min lilla hustru, att ni är böjd för att visa er nyckfull emellanåt. — Nyckfull! Ja, jag tror jag är det. När ni gifte er med mig, George, gifte ni er med mig sådan jag var, med alla mina fel och brister, kom ihåg det. Jag förmodar att de ej ha minskats med ären. — Dane har sålunda ej tillfogat er någon förolimpning? — Ej den ringaste. Huru vinden tjuter och hvinor! Vi få en förfärlig natt. Konversationen tog en annan riktning, och om en stund gick lady Adelaide in i förmaket. Endast ett af ) Forts. fr. N:o 12.