Senare Post. La Revolution va bien! — utropar sTimes i en öfverblick på bändelserna uti Amerika, hvilkas stora vigt och betydelse i hvarje ögonblick träda tydligare fram, och fortsätter: De händelser, som atlantiska telegrasen bringar oss, visa, att den bekanta frasen från 1792 kan i hela dess betydelse tillämpas på händelsernas gång i Amerika. En revolution är der under utveckling. Representanthuset har tagit det första steget till presidentens aflägsnande från hans befattning. Mr Johnson står i vägen för det republikanska par tiet. Han är Unionens Monsieur Veto och han mäste kastas bort. Han har gjort sig skyldig till brottet att bilda sig en egen mening, och denna öfverensstämmer ej med kongressmajoritetens känslor. Det tillhör ej oss att undersöka, om meningen var riktig eller oriktig, berättigad eller ej. De vigtigaste punkterna äro, att det var en sjelfständig mening; att mr Johnson trodde sig vara en president med noggrannt bestämda pligter och ansvarighet, i st. f. en konstitutionel konung, n dsakad att antaga och följa ministrurs råd, som egde en lagstiftande församlings förtroende; alt den sjeltständiga mening, han sålunda bildat sig under uppfyllandet t af hvad han ansåg vara sin pligt star i strid med kongressens; och att en tolktörsamling icke skall bräcka tillvaron af ett stadigvarande hinder för dess vilja Derlör skall mr Johnson åtalas. sHusets medlemmar hafva återvändt till: wW a-hington ester sina korta jullerier, mera beslutna än någonsin att stadga sin egen ösverrigt. Ålalandet af en president är emellertid icke en händelse, som bör ställas i samma kategori som ransakningen med en konung; men det är så främmande för amerikanska medborgares forna sinnelag, att hvarje steg ditåt betecknar en djup förändring i deras karakter. Vi drifvas till den slutsatsen, att revolutionen bär frukt, ty det kan med tog påstäs, att en med tramgång krönt anklagelse af presidenten är omöjlig utan en kränkning af denna törfattning, som amerikanarne brukade atguda såsom uf gudomligt ursprung. De, som hatva inledt anklagelsen, måste vara beslutna att föra den igenom, utan afseende på huru svaga beskyllningarne mot presidenten äro, eller hvilka konstitutionela svårigheter som kunna ställa sig i vägen för deras plan... Unionen genomgår sålunda synbarligen en revolution, och en revolution som kanske är mer än någon annan anmärkningsvärd tör sovabbheten i dess utveckling. Det är blott en månad sedan kongressen kom tillsamman, och tio dagar utaf månaden hafva förslösats på ferierna, men denna korta tid har dock varit tillräcklig att utveckla en djup förändring mom den amerikanska nationen. Under valen och ända tills i början af December syntes ingenting vara mera chimeriskt, än ett försök att åtala presidenten. Ingen respectable opinionsorgan, ingen person i en ansvarstull ställning förordade saken. Men kongressen har sammanträdt och pröfvat sin styrka, och berusad genom känslan af sin makt, ilar den från den ena ställningen till den andra, tills den slutligen öppet förklarar, att ingenting skall tillåtas hindra det fullständiga utförandet af dess vilja. Det, som förklarades vara omöjligt, har blitvit ett faktum och man godkänner samt handlar i enlighet med argumenter, hvilka med indignation ogillas. Hvad är väl en bestämmelse i författningen, att den Iskulle stänga vägen för folkets representanter? Kongressens popularitet gör presidentens anklagelse anmärkningsvärd, såsom visande huru långt revolutionen gått och gifvande en vink om hvad som kan komma etter. Mr Johnsons öde är en obetydlighet i jemförelse med att säkerheten för all personlig frihet och individuel frihet sålunda är underkastad den obetingade nycken at en fluktuerande majoritet. Telegrammer från New-York törmäla, alt presidenten Johnson uttalat såsom sin åsigt, att högsta domstolen skall understödja Sydstaterna i förkastandet af den författningsändring, som kongressen beslutat. I New-York går ryktet, att en kompromiss ernåtts mellan Storbritannien och Förunta AÅtatourna han vnmanAm amAapilanuvla mad