Article Image
2(, röstmajoritet och omfattar endast afsättning från embetet samt underkännande af besogenhet till offentliga embeten. Om man vill erhålla en dom, som går ännu längre, måste man inslå den vanliga rättsvägen. Man kan ej vädja från senatens domslut; ty denna korporation är, konstituerad som domstol, landets högsta instans. En kongressakt kan upphäfvas genom presidentens veto, detta veto genom en majoritet at 21, af kongressens medlemmar, denna senare omröstning återigen genom ett utslag från högsta domstolen, som förklarar den författningsstridig. Men senaten kan derefter å sin sida konstituera sig som domstol, för att inleda en undersökning mot medlemmarne af högsta domstolen och atsätta dem för deras utslag, hvartill dock bistånd måste lemnas af representanthuset, hvilket eger att besluta, huruvida anklagelsen skall väckas eller icke. Det har ännu aldrig förut händt, att en president stått som anklagad inför senaten, och författningen bestämmer icke, huruvida han skall från sitt embete suspenderas, medan processen pågår. Kongressen kommer troligen att nu fordra suspension och att såsom skäl angifva, att Johnson hotat med att öra våldsamt motstånd mot proceduren. Hittills ha endast fem fall inträffat, då kongressen begagnat sig af sin ofvan nämnda författningsenliga befogenhet. Af dessa slutade tre med frikännande, deribland år 1804 undersökningen med domaren Samuel Chase, som anklagats för godtycke och olaglighet i utöfningen af sitt embete; en process som hade en stark politisk färg. Men afsatt blef med 20 röster mot 6 domaren John Pickering (ätvenledes år 1804) i följd af dryckenskap och anstötligt uppförande vid embetets utöfning; och likaledes år 1862 domaren Iumphrias. som i ett offentligt tal hade försvarat staten Tennessees rätt att utträda ur Unionen. Det var nuvarande presidenten Johnson sjelf, då militärguvernör i nämnda stat, på hvars söranstaltande denna sista process inleddes. De amerikanska tidningarne medgifva, att Campbells och general Shermans sändning till Mexico misslyckats. De hade väntat, att den franska expeditionsarmåen skulle befinna sig i fullt uppbrott vid deras ankomst, men fingo veta, att densamma törst tänkte bryta upp till våren; en annan förutsättning, neml. att Maximilian skulle ha lemnat landet, gick ej heller i fullbordan; slutligen voro de ur stånd att sätta sig i omedelbar förbindelse med Juarez, och de öfvertygade sig om, att denne var långt ifrån så populär, som man i Förenta Staterna hade inbillat sig. Mexicanarne önska helst bli betriade från en amerikansk inblandning, och kejsar Maximilian vill draga fördel at denna stämning, för att få kejsardömet ånyo sanktioneradt af folket. Öfver Newyork berättas, att han vid sin återkomst till hufvudstaden blef med entusiasm emottagen. Ett omslag i Unionens politik väntas, hvilket skall ha till närmaste följd, att den undandrager Juarez sitt stöd. Times säger ock: Fransmännen endast längta efter att bli qvitt Mexico; amerikanarne visa mindre ifver att blanda sig uti dess angelägenheter, än alla deras protester och hotelser hittills låtit verlden tro. Skulle det vara en möjlighet, att fransmännens sördrifvande anses tillräckligt för att blidka Monroes maner och att Maximilian kan tolereras som blott en mexicanare mer i Mexico? Eller skulle icke den främmande prinsen, om han vunne någorlunda fast fot, finna medel att försona den mäktiga republiken och genom amerikanskt inflytande vinna det väsentliga af denna makt, hvars skal han kunde gå in på att lägga å sido? Hvilka anspråk Förenta Staterna än kunna uttala i afseende på den eventuela besittningen af dessa södra trakter af deras kontinent, är det dock tydligt, att de icke äro beredda på att omedelbart annexera någon del af Mexico. Resultatet af det borgerliga kriget, huru tillfredsställande det än är, har varit, att denna marsch af fredlig, men oemotståndlig invasion, som bestämmer åt dem en verld till hem,j flyttats tillbaka ett eller två stadier. Tills de äro färdiga att taga Mexico, kunna de vara en och hvar tacksamma, hvilka kunna hålla det i ordning åt dem!. Times tyckes derför tro, att Maximilian gerna skall få för Amerika söka skaffa sig fast fot i Mexico. Vårt ena gårdagstelegram förmälte, att Porten i Turkiet beslutat återkalla sin gesandt från Greklands hufvudstad, på grund deraf att den grekiska regeringen, oaktadt Turkiets varningar, ej förhindrat tvenne nya fartyg att löpa ut från grekiska hamnar och kasta nära 1,000 man in på Kreta, för att der öka insurgenternas leder och gitva ny fart åt upproret. Detta tyckes ätven redan hafva inträffat, i det att Sphakioterna, hvilka förut underkastat sig turkarne, nu åter rest sig och gripit till vapen. Den turkiske gesandtens hemkallande från Grekland kan vara förspelet

15 januari 1867, sida 3

Thumbnail