Fordelarne vid kapt. Richerts förslag äro: 1:o) Vattnets jomnare fördelning inom stadens alla delar, redan vid ledningens första anläggning, till följd hvaraf större vinst sannolikt erhålles af företaget. 2:0) Starkt tryck vid den dagliga konsumtionen, äfven när denna är mycket stor. 3:o) Större säkerhet mot tillfälliga afbrott. Olägenheterna äro: 1:0) Något svagare tryck, i de flesta händelser, vid eldsläckning. 2:0) Något mera sammansatt anordning. På grund af denna jemförelse, tillstyrkte beredningen antagandet af hr Richerts förslag, hvilket af hrr stadsfullmäktige godkändes. Insändaren —r— anför icke något enda skäl mot denna jemförelse. Han bestrider endast riktigheten af tvenne tabeller, som beredningen beräknat för utrönande af trycket i olika delar af stadens område, efter de olika förslagen. Dessa tabeller äro nemligen grundade derpå, att vid kapten Richerts förslag är antaget, det reservoiren vid Haga om natten, då konsumtionen i det närmaste upphört, fylles med vatten, som sedermera om dagen utdelas till Mastbugget, Majorna och Haga. —r— säger nu, att detta antagande är oriktigt, emedan erfarenheten vid vattenledningarne i olika städer visa, att konsumtionen är fördelad öfver 20 a 22 timmar i stället för 12, som beredningen förutsatt. Detta är fullkomligt sannt, men har ej det ringaste inflytande på saken i fråga. Ty hr Richerts reservoir börjar att fyllas, så snart konsumtionen är liten, och att denna är mindre om natten än om dagen, är klart; och man behöfver sannerligen icke vara ingeniör, för att begripa detta. At vid Stockholms vattenledning konsumtionen under 12 timmar af dygnet är 55 proc. och under de öfriga 12 timmarne 45 proc., är mycket möjligt; men denna uppgift är fullkomligt vilseledande, då det ej anföres mellan hvilka timmar bestämningen är gjord. Att den blott är 55 proc. under dagen och 45 proc. under natten, är i hög grad osannolikt och strider mot erfarenheten på alla andra ställen. I England har man funnit, att i medeltal 24 af hela konsumtionen är fördelad från kl. 8 om morgonen till kl. 8 om aftonen, och blott 14 på natten. Men man har äfven funnit, att vid flera tillfällen nästan hela konsumtionen kan ske på 8 till 10 timmar, hvilket äfven hr Leijonancker uppgifvit. Om man derföre i medeltal antager, som beredningen gjort, att den eger rum på 12 timmar, kommer man sanningen närmast. Naturligtvis forutsattes härvid, att vid rörledningen finnes en ventil, sjelfverkande eller ej, som tillåter reservoiren att fyllas under de timmar konsumtionen är blott ringa eller alldeles ingen. En sådan anordning begagnas vid flera vattenledningar, t. ex. i Paris, och rekommenderas mycket af de utmärktaste ingeniörer, t. ex. Dupuit, chef för vattenverken i Paris och af Englands förnämste vattenlednings-ingeniör, Hawksley. Jag skulle anföra yttranden af dessa män i denna frågn, hvilka på det bestämdaste tala för en sådan anordning, som hr Richert föreslagit, om jag ej fruktade, att för mycket upptaga tidningens utrymme. Härigenom förfaller allt bvad —r— yttrar angående den föregifna underlägsenheten i trycket vid hr Richerts förslag. Ej ens i stadens nordligast belägna del är detta tryck mindre än vid hr Leijonanckers förslag under de vanligaste fall. Att sistnämnde förslag eger något företräde hvad beträffar eldsläckning i de flesta händelser, har beredningen framhållit, men denna skillnad är i det hela så ringa, att den är utan praktisk betydelse. —r— tadlar, att kommunen blifvit ådragen en betydlig kostnad genom att begära hr Leijonanckers råd och upplysningar, utan att sedermera följa dessa. Men härvid får anmärkas, att kapt. Richerts förslag just utgått genom en kritik af hr Leijonanckers, så att detta ingalunda varit utan gagn. Att hr Leijonanckor anser att kapt. Richerts förslag är en försämring af hans eget är möjligt, men han har icke anfört ett enda något så när giltigt skäl mot kapt. Richerte förbättrade anordningar. För öfrigt sär man komma ihåg, att redan före hr Leijonanckor, en lika erfaren vattenlednings-ingeniör, nemligen hr A. Colding i Köpenhamn, afgilvit förslag till en fullständia vattenledning för Göteborg, helt olika de senare föreslagna, äfvensom andra ingeniörer yttrat sig i frågan. Saken kan endast vinna genom att så undersökas srån olika sidor, och kostnaden härför är så ringa i förhållande till företagets vigt, att don ej förtjenar afseende. Slutligeu beklagar —r—, att i den för vattenledningens utförande tillsatta komiten icke finnas personer, som ega praktisk erfarenhet uti ifragavarande sall. Detta är mycket sannt, men hvar finnas sädane i Göteborg? Härmed tror jag mig hafva fullkomligt vederlagt —r—2 anmärkningar. Jag hyser fortfarande den bestämda öfvertygelsen, att hr Richerts förslag till vattenledning i Göteborg i dess helhet är fördelaktigare än hr Leijonanckers, och, jemte öfriga medlemmar af beredningen, har jag härför uttalat skäl, af hvilka icke något blifvit vederlagdt. Göteborg d. 9 Jan. 1867. G. R. Dahlander. Red. har i går trån hr kapt. J. G. Richert mottagit en artikel i samma fråga, hvilken skall i ett annat n:o af tidningen med151429 DA Af GP