3mICKTÅ 055 101T OTITIGT annhuUu INCA den 10THOPPning, att lagens text bestämdt angitver det förbehåll, som uttryckligen blifvit stipuleradt ati det i Prag afslutade fördraget. Men det finnes alldeles icke i den ifrågavarande lagen något, som antyder, att Preussen förbundit sig afträda Nordslesvig till Danmark, om betolkningen uttalar sig härför, och det är obegripligt, att de franska tidningarne ännu kunna vara härom okunniga. Lagen vill dertill så klart och bestämdt Holsteins och hela Slesvigs införlifning i Preussen, att den preussiska regeringen icke ens skall kunna uppfylla den 5:te art. i Pragerfreden, utan att inhemta kamrarnes samtycke. Nordslesvig är från den preussiska författningens ståndpunkt nu lika mycket en del af Preussen som Brandenburg, och för att kunna afträda något af det preussiska området, ertordras de preussiska kamrarnes samtycke. De utåt ingångna förpligtelserna hafva regeringen och representationen i Berlin varit eniga om att alldeles ignorera, och Preussens minister har förut tillräckligt visat, att han ej precist anser sig bunden af den frispråkighet, han stundom visar i kammaren. Efter lagens antagande tyckas de officiösa tidningarne i Berlin äfven hafva slutat med krumsprången att ställa sina ord så på skrufvar, att det åtminstone var möjligt för andra att uppfatta den som vittnesbörd om Preussens vördnad för fördragsenliga förpligtelser och nationalitetsprincipen. Så t. ex. förklarar nu: sjelfva Bismarcks egen tidning Nordd. Allg. Zeit. kort och godt: Den slesvigholsteinska frågan har upphört att bestå, sedan lagen om hertigdömenas införlisning i Preussen antogs. Om nationalitetsprinoipen kan det naturligtvis (?) aldrig vara tal, till förmån för en del af en nation. Vi hylla i det hela slesvigholsteinarnes ståndpunkt; men nu, då de nått sitt mål att komma loss från Danmark, måste de äfven godkänna de medel, som hittills användts. Den augustenburgska partikularismen är egoistisk Men det -är naturligtvis icke Preussen! Man tyckes emellertid, af allt detta och ännu mera att döma, vilja att Frankrike skall utan omsvep veta, att dess inblandning i fredsunderhandlingarne med Österrike betraktas som en öfvergående episod, hvars efterverkningar man tror sig hafva nu fullständigt besegrat. Men det är ej nog med att man sätter sig öfver Frankrike, man vill nu äfven fullständigt krossa de s. k. slesvigholsteinarne, såsom Bismarcks tidning redan antydt. I ett bref från Berlin till Weser Zeitung säges äfven rent ut, att Elbehertigdömena nu lyda under de särskilda preussiska ministerierna, så att Scheel-Plessen måste göra sig förtrogen med tanken, att han ej längre är ståthållare. Om de orientaliska förvecklingarne läses i ett bref från Wien af d. 30 Dec. till Times töljande: Ställningen i Turkiet börjar väcka allvarliga farhågor. Serberna äro beslutna att stå tast vid sina framställda fordringar, om att wurkiska garnisoner måtte återkallas från Serbien och deras hospodar erhålla ärftliga rättigheter. De bereda sig till att, om så skulle behöfvas, understödja sina fordringar med vapenmakt. Citadellet hålles besatt af turkarne. Studenterna bilda en beväpnad legion. Alla serberna bära vapen och äro vana vid deras bruk, och i enlighet med år 1854 års organisation kan landet inom kort ställa i fält 48,000 man infanteri, 6,000 kavalleri och 8,000 artilleri med 150 kanoner. Armen kan, säges det, lätt ökas till 150,000, hvilket dock tyckes förutsätta, att hvarje vapenför man i hela landet träder i ledet; ty landets hela befolkning uppgår ej till mer än 1 million, Den regelbundna hären består af mindre än 10,000 man. Serbiens finanser äro i ett blomstrande tillstånd, landets inkömster utgöra omkr. 11 mill. fl., hvaraf mer än hälften utkräfves genom hufvudskatt. Inkomsterna öfverstiga städse utgifterna, och landet har ingen nationalskuld; nu påtänkes emellertid ett lån för krigiska ändamål. Vägarnes tillstånd i östra Europa göra det svårt att föra trupper under viutern, men upphetsningen inom Serbien är redan så stor, latt ett utbrott kan inträffa i hvilket ögonblick som helst. En sammanstötning mellan kristna och turkar har redan inträffat i Bulgarien, der ett parti muselmänner angripit klostret Sistow, på vägen mellan Nikopolis och Rustschuck, vid Donau. En blodig strid följde, emedan munkarne försvarade sig tappert och andra sbulgarer skyndade att bistå sina kristna trosförvandter. I europeiska Turkiet — om vi lemna Rumenien, der det ej finnes några turkar, utom frågan — törhåller sig de kristnas antal till muselmännens som tre till två, och med gundantag af en half million romersk-katoliker, -Ihvilka hata de grekiska katolikerna mer än i turkarne. ära de alla mogna för ett upnror0 bs — — — O — — — — ——— nn HH PP AA MM — D FA —