till södra hamnen. Stenar af grunden ha blifvit kastade mot husen och trängt genom väggarne. Såsom prof på lufttryckets våldsam het och den förödelse fönsven lidit, berättas att allenast i gardeskasernen 1,000 rutor blifvit inslagna. Lyckhyst i olyckan är att krutbuset var af trä och ofvan jord, så att motstandet vid explosionen icke var så starkt. Lyckligt var också, att intet menniskolif — utom deras, som vallat olyckan — blifvit spildt, eburu de närliggande husen bära många svåra märken. Villervallan i den tallösa mängd hus, der man plötsligen blef väckt ur sin somn af att fönsterramar, rutor och dörrspeglar blelvo intryckta, och de solvande sålunda kände uen kalla vinden spela om deras luftiga drägter, kan man lätt täoka sig. De mest egendomliga uppträden ha egt rum. Pa mer än ett ställe uttalade sig den första förskräckelsen 1 ropet: Tjufvar! Mördarel, och man sökte efter det första bästa försvarsvapen, Andra åter trodde att husen ramlade och störtade dertöre ut i nattdrägter. Glasmästare blefvo redan straxt efter olyckan bestormade med Söner att skyndsamt komma til: hjelp. De ha haft fullt upp att göra hela dagen, och ändock är det endast litet de hunnit med i jemlörelse med efterfrågan. En del personer ha sjelfva köpt glas, diamant och kitt samt i största hast undergatt eo kort kurs i yrket, lör att sedan hjelpa sig ba egen hand. Emellertid intranger kolden ännu i denna stund i mer än ew hem. Lycka om man kunnat få ett eller annat rum i ordmng för familjen. — ——