mera nargånget. Påtven sjelf lemnar alltjemt verlden i okunnighet om hvad han tänker företaga sig. Men romarne börja bli otäliga öfver det eviga kringtrampandet inom cirkeln af status quo. Dock rader sortfarande lugn i den eviga staden. Under denna snart qvarvande och irriverande väntan på on antaglig lösning med Rom, ser den italienska regeringen sig plötsligt indragas i förvecklingar med Turkiet, både omedelbara och medelbara. De omedelbara utgöras al en italiensk postängares löruv omnämnda sammanstotning med ett turkiskt krigsfartyg. Härom meddelas detta: D. 8 Dec. mötte ångaren Principe Tommaso, som styrde ,hän mot on Gazo, en turkisk srogatt, hvilken genast besköt honom. Ett annat turkiskt sartyg betallte fregatten att upphöra med denna alldeles omotiverade skjutning. hapt. Vec chini på den italienska angaren uppmanades att begilva sig ombord pa det turkiska tartyget: han klagade der ötver det beteende, som visats emot honom, samt framlade sina papper. Tvenne turkiska otticerare soljue honom ullbaka ombord och då de der ej tunmi något misstänkt, bado de kaptenen om ursakt för det misstag, som blitvit beganget. For denna saks skul to drar italienska regeringen nu med starkt etrtertryck upprättelse. De medelbara tförvecklingarne äro de otver hela Itahen pägaende starka värlningarne ull deltagande 1 upproret på Kreta, hvilket älven understödjes av den allmänna meningen i Italien. Så t ex. har i Venedig en subskriprion öppnats ull förmån för siy kungar från Kreta. Längtifrån att vara slut, hur upproret på denna o nu äter börjat blossa upp och antagit en mer och mer hotande skapuad. Enl. uppgilver från Athen, nar turkiska porten gjort kretenserna nya sorsomngsforslag, hvilka dock blifvit tillbakavisade. De upproriska hatva försökt att taga fästningen Rissamos, men misslyckats. De båda insurgentchefterna Koroneos och Zimbrakakis halva iörenal sig med hvarandra, under dei turkiske befälhatvaren på ön, Mustafa Pascha, finner sig nödsakad att sammandraga sina trupper. Naturligtvis åser Frankrike med en viss harm dessa ständigt åer på nytt uppblossande oroligheter, isynnerbet sedan Euglaud börjat ganska öppet gynna de upproriska. Det är ej för Frankrike beqvämt), att den orientaliska frågan redan nu rores upp. Napoleon mäste dessförinnan halva genomlort sin armöreform, törsonat palven och Italien samt sig sjell med Förenta Staterna tor Mexicos skull Han mäste vara qvitt detta land, som redan alltför lange hämmat hans fria verksamhet och berötvat hans poliuk egenskapen att vara aktiv och handlande. Lyckligtvyls slorljudes, att förhallandet mellan Frankrike och Förenta Staterna borjar mer och mer bättras, och betydelsen af en försoning mellan dessa stater hgger klar sor en och nvar, som annu eger haruunnan ofordunklad blick. fatt intressant bidrag ull kannedomen om Frankrikes och Unionens ömsesidiga förhållande lemnas al de för kongressen 1 Wasuington framlagda diplomatiska aktstyckena, tör hvilka vi bar lemna en sammantattad redogörelsn: Samlingen börjar med en depesch fån (amerikanske gesandten i Paris) Bigeluw al d. 6 maj 1866, hvari meddelas, att inskeppandet al österrikiska frivilliga till Mexico blifvit instäldt. Gesandten bifogar en mängd yttranden af franska tidningar om denna sak, — Uuder d. 31 maj antalar Bigelow eu samtal med Drouyn de Lhuys ang. de franska ockupationstruppernas hemkallande. — Under d. 16 aug. meddelar den nordamerikanske legationssekreteraren i Bigelows frånvaro, att kejsarinnan Charlotte anländt till Paris. Under samma datum afsänder den nordamerikanska utrikesministern Seward eu note ull deu frauske gesandten i Washington, Montholon, för att protestera mot utnämningen af tvenne franska numistrar (Omond och Friaud) i Mexico, — D. 24 Aug. skickar Seward Johnsons proklunation till Paris, enl. hvilken den nordamerikanska regeringen förklarar blokaden af Tumpico och Mutamoras for ogiltig. — Al större intresse äro tvenne depescher af d. 8 och 12 Okt., den förra från Seward till Bigelow, den senare fran Bigelow till Seward. I depeschen af d. 8 Okt, säger Seward, att flera omständigheter i Mexico och yttranden i franska tidningar autydt, att man från fransk sida visar olust att uppfylla de ingångna förpligtelserna (truppernas hemsändande i 3 terminer, af hvilka den första inföll i November), hvarigenom tvilvel uppstått om kejsarens uppriktighet. Först då truppernas aftag faktiskt börjat, vill Nordamerika lyssna till sorslag ang. nya åtgärder i Mexico i alseende på landets fred och inre ordning. Under d. 12 Okt. meddelar Bigelow Seward, utt markis de Moustier öfvertagit ledningen af det iranska utrikesministeriet och att denne uttalat sitt beklagande al den rådande spänningen mellan kabinetterna 1 Paris och Washington, emedan han tramför allt önskade en vänskaplig samverkan af båda makterna vill få gans lösning. Moustier har, tillägger han. talt med kejsaren i Biarri:z, och denne är alltjemt besluten att draga sina trupper tillbaka från Mexico, så fort det låter sig göra, och utan afseende på den öfverenskommelse, som ingåtts med Maxinulian. Kejsar Napoleon vill ej vidare göra några lörsök att tränga juaristerna tillbaka. För öfrigt tillade Moustier, att Frankrikes ställning i denna sak var af ömtålig beskaffenhet och att kejsaren skulle söka frigöra sig fran hvarje deltagande i de mexicanska anyelägenhoforna .. räddad ära och