frt:teU plansener. OTLOCKHATLIsA r Vill du, läsare, på samma gång njutal och lära, höjas och renas i ädla tankars bad, grundade på en sanningsälskande vetenskaps forskningar och på varmande förhoppningar, instinktmessigt vaknande i din själ, på grunds af hennes egen natur, af menniskans eget vi b sen, må du då taga denna bok i hand och med den lära dig känna dig sjelf, din jord, ditt samband med jorden, andra verldar, ditt samband med dem, Gud i skapelsen och andan, och ditt samband med Honom, Din vinst, då du nått målet, skall vara, att du känner religionen försonad med vetenskapen, och den vinsten är ej ringa. Det förslutaa är dodt, säger fört. i inledningen; framtidens filosofi har ännu ej sett dagen; den befinner sig ännu i det smärtsamma södsloarbetet. Det moderna samhällets själ är söodrad och i ständig motsägelse med sig sjelf. Vetenskapen, denna dagens mäktiga gudomlighet, som i sin hand håller framåtskri dandets tyglar, vetenskapen har aldrig varit så litet filosotisk, så isolerad som nu ... Se här en samling af vise män, som öppet förkunna, att frågan om själens odödlighet är en barnslig fråga, som på sin höjd kan tjena till att fylla de sysslolösas lediga stunder. Se här en annan, som i hela universum ej ser mer än tvenne elementer: kraften och materien. Det sannas och det godas allmänna principer äro döda bokstäfver tur dem, Den ene framställer för oss de menskliga individerna som lika många små nervmolekuler at menskligheten; en annan talar till oss om odödiigheten, såsom ett medvetslöst uppgående i verldssjälen. Under allt detta hatva vi teologie doktorer, som qvarstå isolerade i sin status) quo sedan sekler tillbaka, som foraktfullt förkasta vetenskapen och helt allvarsamt försäkra oss, att den kristna tron har intet att frukta! Följden är, att hvar och en kastas numera omkring på tviflets böljor, atvaktande det lugn, som ännu ej synes till; hvar och en ser sig om, efter några orubbliga klippor, några fasta stödpunkter, åt hvilka han kan anfortro sin trötta farkost. En rörelse försiggår på filosofiens område sedan några år tillbaka. Idens gudstjenst räknar nya och varma tillbedjare. Auden grubblar åter öfver skälen för sin tillvaro och öfver sin bestämmelse; tankens stridsmän samlas i spridda grupper under den nyborna ideens fana. Ty menniskan, bestämd til utveckling, vill ej stå stilla och ännu mindre skrida tillbaka. Hell denna andens pånytttödelse! Filo sofien förmäler sig med naturvetenskapen, och verldarnes flertal är filosofiens nya problem, likasom det är en vetenskaplig, en tilosolisk och religiös lära. Detta vill fört. visa — och han gör det i en glänsande stil, en öfvertygande ton, med en värmande, stundom hänförande kraft. Menneskeslagtets Bibel at Aichelet. På hr Gandrups förlag i Köpenhamn har utkommit en dansk öfversättning af denna något sällsamma bok, med dess excentriciteter och genialiska tankekorn sammanblandade i en slags historiskt-filososisk-religiös olla podrida. Sasom tidstecken är boken värd uppmärksamhet, men i vetenskapligt afseende toga, men är i alla fall af intresse. Luisella. En qvinnomodells öden. Skildringar ur konstnärslitvet, af Acharius. Stockholm, Alb. Bonnier. I det vi törbehålla oss att framdeles få återkomma till detta arbete, som är förtjent af mer än vanlig uppmärksamhet, inskränka vi oss till att här i korthet anmäla det tör vår läsande allmänhet. Pseudonymen Acharius, under hvilken slöja döljer sig namnet på en högt aktad konstnär, har i detta poem med den sällsynta volymen af 178 sidor dokumenterat sig som skald, för så vidt det gäller formen, och som en framstående talang, hvad beträffar innehållet. Skaldestycket, som är hållet i samma anda som Byrons Don Juan, har i mer än ett afseende frändskap med hr Strandbergs öfversättning at sistnämnda dikt och vittnar såsom denna om en ovanlig versifikatorisk förmåga. Särskildt synes oss den del deraf, som bär till ötverskrift Paris framstå såsom i sitt slag förträlflig. I det vi skatta oss lyckliga at denna tillökning i vår tyvärr nu ganska magra poetiska kost, uppmana vi en hvar, som ännu älskar friskhet och sundhet i sången, att ej försumma bekantskapen med Acharii Luigella. Elisabeth. En berättelse som icke slutar vid bröllopet, af Maria Nathusius. Olversättning från ejette tyska originabupplagan af Thekla Knös. Stockholm, Alb. Bonnier. Denna roman bar i Tyskland gjort stort uppseende och erhållit en högst betydlig läsekrets. Särskildt torde densamma kunna rekommenderas hos qvinnan, i det den lemnar en med hjertligbet nedskrifven skildring af en föregående generations och vår egen tids uppfostringssätt, framställd uti en njutbar romanform, hvilken ej kunnat annat än vinna genom de at: den aktade öfversättarinnan ee Tp erg hh