kejsaren för de törsamlade miuistrarne, all Kå)sarlunan Eugeniees resa till Rom är oåterkaljeligen tast beslutad. Resan skulle toretagasåsvin 1 gär. kejsarinnan var sjelf under detta meddelande eulstädes, sä att nägra framställningar i mocsatt anda at ministrarne ej kunde komma i tråga. Tillverkningen at de nya gevären försiggär så raskt, att regeringen skall till d. 15 nastk. Maj nafva 400,000 Chassepotgevär tardiga. Roms utrymmande har sorsiggätt 1 den na ordning: D. 3:dje och 7:de anträdde Sö:te och 71:sta lime-infanterregementena hemresan på -Gomer och Panamar; d. 9:de och 10:de det 69:de och 29:de regem. på ÄIntrepider; d. 10 och 11 lemnade artilleri, genie, gensdarmerie och nusarsqvadronen Civita Veccnia ombord på Magador, Labrador och Seiner; d. 12 aftägade Civita Vecchias besättning, det 59:de rogem. General Montebello, iransimännens befälnatvare, lemnade Civita Vecchia d. 13 ombord på Holaiteur. I Rom rådde d. 13 d:s det fullständigaste lugn. D. 15 skulle påfven utfärda en med spänning väntad allocuuon. Om den gräsliga kolgrufveexplosionen i England skritves trån London d. 13 deunes: I går vid middagstiden blefvo inväåaarne i Hoyle Mill, eo c:a 12 mil från Barnsley belägen by i gielskapet York, törskräckta genom dånet från en förlärhg explosion och markens skakuing såsom vid en jurdbälving. Alla störtade ut, och här såg man, hvad man anat: en tjock rökpelare, som trängde upp ur scbaktet till en kolgrutva (Oaks Colliery). Under ledning al en ingemör gjorues genast förberedelser till att genom ett endra schakt nedstiga i grufvan, ty den första utstotte alltjemt rökmvln. Man visste, att 400 personer voro sysselsatta i grufvan och måste befara det värsta. Do för:ta at de neufarna beresmåunen förde med sig tillbaka eu del 10rolyckade, hylka satt svåra brännsär och till en del voro ända till oigenkännelighet vanställda, 38 lik suunoe inom en omkrets af 150 fot, men förlusten 1 menniskolif skall uppgå till minst 500. År 1847 töllo 73 personer ot: fer lör en dylik katastrof i samma grusva, Det aär omojligt att skildra den seusation, som denna händelse väckt i trakten. Kring ingången till Oaksgrufvan står en tät menniskohop, ioom hvilken många i dödlig ångest afvakta underrättelsen om fadrens, makens, barnets öde. senare Post. Frankrikes tidningar meddela nu komitens förslag till franska armeens omorganisering. Detsamma är förtattadt af kejsar Napoleon sjelf och är derför i dubbelt afseende sörtjent at att bär böra återgitvas. Det lyder sälunda: KomitEo, under kejsarens presidium, har nu slutat sina arbeten. Förslaget ull armå-reorganisutionen skall gå till statsrådet. Fastän flera underorunade punkter i detta förslag icke äro slutligt fastställda, anse vi det likväl, till mötande af den naturliga spänningen hos den stora allmänheten, gagneligt att nu redan meddela de bufvudsakliga grunddragon deri. Omorganisationen stödjer sig på deu betraktelsen, att Frankrike, för att bevara sin rang inom Europa, ar i stånd att bringa en arm om 800,000 man på benen. I detta antal inbegripas de i depoterna utbildade rekryter, hjelpmanskapet, såsom gensdarmer, sjukhusuppassare, militärhandtverkare, trose och slutligen äfven det manskap, som nu befinner sig i fängelser, på sjukhus etc. Det var en lika uppenbar nödvändighet att till dessa 800,000 man lägga en militärstyrka, hvilken har sig uppdraget att upp; rättbålla ordningen i det inre af lander samt försvara kusterna och fästningarna under det armen star vid gränserna. Den uppgift, som skulle lösas, var en al de mest invecklade. Det gällde ueml. au med bibehällando af en beprösvad militärisk organisation utfinna ett medel att under allvarliga förhållanden öka vår armcstyrka med inöfvadt manskap, utan att dock för mycket tynga på statens finanser eller pålägga befolkningen en alltför stor börda. I det man uppställde hvars och ons förpligtelse att i händelse al ev krig försvara fåderneslandet säsom en jemnlikhetens och rättvisans princip, var det af vigt att icke stöta alltför härdt mot beståends seder och bruk och att i fredstid icke draga de unga män, som egna sig åt en fri bana, från deras kallelse och sysselsättning. Det af den höga komiten antagna förslag motsvarar dessa olika uppgifter. Det indelar Frankrikes militära krafter i tre kategorier: i. Den aktiva armåen; 2. Reserven; 3. Det mobila nationalgardet. Tjenstetiden inom armcen såväl som i resorven är bestämd till sex år. De uttjenta soldaterna tillböra under tre år det mobil. nationalgardet. 5 1. Den aktiva armeen består af frivilligt intrådande och qvarstående samt af det manskap, som geb nom den årliga kontingentslagen kallas till fanan f 2. Reserven bildas af alla unga män, hvilka : lotten icke fört till ärskontingenten. Den delas ut: . tvenne lika stora, genom dragningsnumren afskiljda hälfter. Den förra, den 6. k. reserven af första uppbädet. står älv n i fredstid till krigsministerns förlogande, för att i nödfall kunna öka regementenas styrka. Den senare, reserven af andra uppbådet, kan deremot endast inkallas i krigstid och genom kejserligt dekret, såsom det nu går tillväga vid uppbåd al flortans manskap. De båda reserverna blifva omvexlande under längre eller kortare tid inösvade i vapnens bruk. Giftermål tillåtes inom reserven efter fyra års tjenstetid. Reservens indelning i tvenne lika stora delar är sf omätligt intresso för vårt militärväsen Den tillåter att af första uppbådet göra liksom den nödvändiga början till den aktiva armåen; en utomordentligt nyttig och tillochmed oumbärlig anordning Huru skall man i sjelfva verket, då det blir fråga om en truppsändning tll Algeriet eller om upprättandet af ett öfningslager, eller om någon expediuon, kunna utan dessa kompletterande stridskrafter tillfredsställa en så befallande nödvändighet? Man miste antingen låta regementena afgå med en otillräcklig effektiv styrka, eller utsylla cadrerna med rekiyter gum nyss utkommit från depoterna, eller tava gawm la soldater ur andra regementen, hvilket skulle till intetgöra kårandan och desorganisera hela armdåen Men är det sörsta uppbädet till hands, skall man af nämnda anledningar inkalla ett visst antal gamla soldater och enrollera dem i de för fälttjensten bestäm: