anmäla, ait han flyttat från detta ställe till det, hvarest han bott, då han tagit försäkringen. Af de öfriga upplysningsvis börda personernas berättelser var blott pigan Kristina Svenssons af nagot intresse. Hon, som tjenar hos smeden Andersson, hade sent qvällen förut varit med ett bart ljus i skofferiet, hvarest åtskilliga underkjolar hängde. Hon påstod sig dock med bestämdhet icke dervid ha begått någon oförsigtighet med elden. Då bon gick ut ur skafferiet lät hon dörren till detsamma stå på glånt. Besynnerligt nog var den dock, når smeden Andersson upptäckte elden, stångd. Asstander mellad koksspisen och skafferiet var så stort, att någon eld från den förra icke kunnat komma. Eburu anledning, enligt hvad föregående gisvoei vid handen, icke enknades att antaga, det pigan Kristina Svensson genom ovarsamhet varit anledningen till eldens utbrott, eå fanns dock icke något bevis derpå, hvarför poliskammaren icke fann den hållna undersökningen leda till någon åtgärd, utan skulle saken bero på framtiden. Omkring d. 11 November bortstals genom inbrott i en bod eller ett kontor i byggm. Krägers brädgård å Hultmans holme tvenne gråa yllerockar. ett par d:o byxor, en svart väst, diverse skjortor. kragar och strumpor, 9 st. taflor och en låda med stålpennor. En lucka för fönstret bade blifvit uppbruten och tillgång till kontoret på detta sått beread Man visste till en början ej hvem man härför skull misstänka, tills man 1: Måndags afton a Hultmans holme upptog ynglingen C. J Andersson sor uteliggande derstådes. Det befanns nu, att han varit delaktig i om ban också icke ensam begått stölden. Vid förhöret i Tisdatzs um saken i poliskammaren berättade A., att han, som ?! somras arbetat aä hi Rapps brädgård tilbka med en yngling från Ahic härad, hvilken kallade sig Carl Karlberg, brukat ligga i spånbögarne å br Kiägers bradgard. En natt bade bemälde Karlberg bruut sig in i ifrågavarande kontor och der ullgripit kofferten, i hvilken olvan uppräknade klädespersedlar lago. A, som varit vittne barull, hade senermera somnat, och då han åter vaknade var Karlberg försvunnen med sitt byte, af hvilket A. pystod sig ej ha lått någon del. Iuspektoren öfver vrädgården, C. Johansson, hvilken var tillstädes såsom malsegare, uppgaf att han ej vore egare vll de tillgipna kläderna, utan att de ullbhörde en provisor, som begärt få inställa koslerten i kontoret, och nu vistades i Stockholut. Målet remitteraues till radhusrätten och A. införpassades till cellsangelset.