Uti 2:dra punkten af de anförda ågrunderna medgilves, som vi se, officerarneUättighet att inkomma med sina Önskningar om vid hvilken kar de vilja tjenstgöra; regeringen dock förbehållet att besluta. Om nu regeringen, emot dessa önskningar, insätta åtskilliga officerare i en annan kar, berötvande dem deras egentliga tjenstgöringsskyldighet, befordringsrätt och ekonomiska fördelar; kan man då säga att den konseqvent hållit de löften som utlofvas i grundernas I:sta punkt, att detta ätgörande är öfverensstämmande med den ofvannämnda 36 5 regeringsformen, eller förenligt med någon rättvisa? Ins. tror ej att någon opartisk kan påsta slikt. Denna onskniugsprocedur synes endast ha tillkommit för att få reda på om några, genam förespeglingarne af befordran och högre löner, skulle förmas att låta värlva 814 för det nya savoritvapnet skärgårdsartilleriet — det är hela saken. Genom förbehållet stod det öppet att med eller mot deras vilja sätta 88 otficerare på reservstat, sedan det behöfliga antalet för kongl. flottan och skärgardsartilleriet uttagits. 4:de och 5:te punkterna angisva reserystatsofficerarnes såväl skyldigsom rättigheter; jemforande dessa med de tör ofsicerarnes vid K. M:ts flotta anförda, finner man att reservossiceren, hvars tjenstgöring hädanefter endast kommer att bestå af den del af den sordna tjens:göringsskyldigheten som sjoministern utpekar sasom varande för sjvofficeren menulig, sålunda i sjeltva verket icke mer är sjoollicer, och alt således genom det i 2:dra punkten gjorda sörbehållet ett faktum är: det regeringen berotvat de offi cerare, som ej af egen vilja velat inga pa reservstat, men likväl blifvit ditsatia, rättigheten att ölva det hufvudsakliga af sitt yrke, det vill säga tjenstgöringen till sjös. Har regeringen borttagit för reservofficerarne den befordringsiätt de förut som sjöofficerare innehaft och ha de gatt miste om några ekonomiska fördelar? Ja visserligen, icke annat än ins. kan första. Vid jemsorelse ser man, att tör reservosliceren den ovilkorliga befordringsratten upphort och att endast undantagsvis nagon befordran tör dessa officerare, sran kapten, löjtnant och högre upp, kommer att ega rum. Vid omorganiseringen har också intrallat, att de ilesta officerare, som satts pa reservstat, blitvit al yugre kamrater vid de bada aktiva vapnen sorbigangna, och det oaktadt regeringen hvarken kunnat eller velat betvifla flera al do på reservstat placerade officerarnes användbarhet och duglignet, utan endast dertör att antalet vid de bada vapnen varit så begräosadt. Att reservolficerarne dels genom att de få till doddagar qvarsta i den grad de inneha, och dels genom att ej bli sjökommenderade, bli jrlustiga stora ekonomiska fördelar, är så påtagligt, att harom beholver ej ordas, eller företes nago: bevis; att det icke är obetydliga procent visas bäst deral, att en kapten: löjtnant som kommit in vid skärgardsartilleriet och blifvit befordrad will major, får en inkomst al 3,906 rdr utom kommenderingar, då deremot samme kap: tenlojtnant, ställd på reservstat och sålunda förbi gången, blott har 2,120 rdr — och så proportionsyli genom alla graderna. Slutresultatet af det ofvansagda, och ins:s lika: som troligen de flestas, omdöme om dessa sjömininisterns töreslagna grunder, är och maste bli: av förutom bestämmelserna i 1:sta punkten, de öfrig: innehålla principer, som synas vara mindre rättsen liga och som i alla hänseenden för de mot sin vilj: å reservstat lörflyttade och till sjötjenst duglige oct användbare sjoosficerarne innebära en förvlämpnivg och en stor moralisk orättvisa, hvilken sjöministeri lätteligen kunnat undvika att begå, enär man är of vertygad, att rikets ständer icke motsatt sig, om ifall indragning af otficersbeställningar ansetts nöd vändiga, de som ej behötts, latt, med bbehamande a sina löner, tjenstgoringspenulngar och inqvartering alga ulls krig intrastat; skulle särskilda otficerar varit i och för stationstjenstgöringen af behotvet pa kallade, hade någon ullokming i arfvoden troligevi förmått flertalet att frivilligt ingå på denna tjenstgö ring. Detta hade varit mera högsint och handlings sättet förenligt med en ädel nations vilja; men 801 det nu är, kan ins. endast på det högsta beklaga a! så föga liberalitet och rättvisa funnits i sjöministern förslag och att rikets representanter litet eller inte tagit i betraktande den orättvisa, som vid utlörande och verkställandet kunde komma i fråga.