sas Farmers. QVInornas arbete på landet består u att koka, baka och tvätta, och karlarnes att bruk Jorden samt sköta kreaturen och, hvad som förekom mer alla utlandningar så löjligt, att äfven mjölk korna, med hvilket arbete sällan något sruntimme eÄsysselsätter sig i Amerika. g Den lön som vanligen betalas af Farmers är 4 J dollars i veckan samt allting fritt, arbetarne ät Jalltid, eller åtminstone på de flesta ställen, vid sam I ma bord som husbonden och matmodren; att arbe tarne här likasom i Sverige på en del ställen blifv I mer eller mindre väl behandlade är naturligt, me uagon misshandel behöfva de aldrig Irukta lör. En person som har goda kroppskraster kan all tid slå sg igenom med detta arbete, och här finne tusentals exempel på, att ordentliga personer som ar J betat på en Farm ett a ivå år, efter denna tid vari i tillfälle att sjelfva kunna köpa sig ett litet styck Jord och genom att med omsorg ruka densamma s småningom arbetat sig upp till välstand och obero ende. Bland platser för jordbrukare i Förenta Staterna äro Wisconsin och Texas de bästa, ehuru, till er början, det varma klimatet i den s stnämnda stater nog kännes tryckande tor den vid kold sa vane sven sken. Jag har olta i mina bret omnämnt den brist pi sammanhallning som rader emellan här bosatte sven skar. Ett nytt och beklagligt bevis derpå är det rin ga intresse hvarmed den här nyss bildade Svensk: Evangelisk-Lutherska kyrkan omfattas. Ehuru hä 1 New-York och städerna Brooklyn, Hoboken och Jer sey (hvardera staden icke belägen längre än 10 mi nuters väg härifrån) finnas sammanlagt öfver tretu sen svenskar, har församlingsmedlemmarnes antal den nya kyrkan ännu icke stigit till högre än 174 personer. De enda inkomster af hvilka kyrkan skulle hafv: sin existens för att kunna aflona pastor, betala rän. tor på kopesumman, reparationer etc., äro bänkhyro för trehundra platsar å 6 dollars pr år; och det kun. de väl ingen vid inkopandet al kyrkan ana, att dei vackra ändamälet, att hvarje Söndag svenskarne skulle kunna samwmanträlla i sitt eget tempel, i ett land så långt från deras tädernesland, icke skulle af slertalet här visande landsmän omsattas med så pass välvilja, att ätlminstone kyrkans bänkplatser bletvo uthyrda. Icke ens alla sorsamlingsmedlemmarne halva tagit bänkplatser, oaktadt de icke hafva att erlägga 1 cents utskylder vill kyrkan dessutom. Af dessa orsaker är det det icke underligt att de personer, som vid inköpandet al kyrkan sorskotterade penningar och sedan placerade inteckningarne i densamma, redan nu mäste väcka förslag om försäljandet af kyrkan, såvida icke härvarande landsmän vilja förekomma detta genom at! medverka till densammas bestånd. Härvarande svenske konsuln har förklarat, att han icke emottager ett öre af de i alla kyrkor i Sverige insamlade penningar till betalande af härvarande svensk-lutherska kyrkans skuld, förrän församlingen anordnat så att den kan betala kyrkans förut om; nämnde utgifter. i Tillfällen finnas dock då svenskarne här visa sig och om jag så lår säga patriotiska; dessa tillfällen äro då nagon afliden landsman föres till sitt sista hvilorum. Det är icke brukligt här som i Sverige att det bjudes till begrafningar, utan det annonseras blow i tidningarne om dödsfallet samt dagen och tiden när begrasningen skall ega rum, och det är sällsynt att någon som kännt den aflidne landsmannen sorsummar att visa honom den sista tjensten och lölja honom till grafven. Fyra timmars väg med jernbanan härifrån är belägen Förenade Staternas andra stad i ordningen, Philadelphia, en stor och vackert byggd stad, med lissig handel och sjörart. Markvärdigi nog är det sällsynt att der träska någon svensk, och jag tror nästan att de enda svenskar, som äro bosatta der, äro nägra tå, som äro anställde vid några al de stora mekaniska verkstäderna, hvaraf denna stad har så många att uppvisa. Den första svenska kyrka som existerat i Förenade Staterna, var i Philadelphia, men blef för många år tillbaka såld till en amerikansk församling som ännu innehar densamma. Det är mycket vanligt att svenskar som resa igenom eliter uppehalla sig derstädes, begära att få se det ännu ganska vackra templet, och detta beviljas dem med nöje af församlingens aldrige pastor, som då sjelf är den resandes vägvisare, Den i Göteborg, sedan den tid då direktören Alessandro Guerra uppträdde derstädes med sitt konstberidaresällskap, bekante stallmästaren Chiarini, har sasom chef för ett utmärkt skicklige sällskap i samma branche, under tvenne månaders ud, hvarje middag och afton, gilvit föreställningar härstädes, hvilka tillskyndat honom mycket beröm, och hvad ännu bättre är, en god inkomst. Ett par af hans gamla kamrater vid Guerras trupp följa honom som medlemmar af. hans sällskap. Chiarini är ännu lika ståtlig till häst som för några och tjugo år tillbaka och deltager hvarje afton sjelf i föreställningarne. För några dagar sedan tilldrog sig följande händelse vid Castle Garden, den plais der alla emigranter landsättas. Som vanligt hade vid Jandstigunngsplatsen samlat sig en mängd personer för att erbjuda emigranterna logis och utdela adresskort till dem, Den ene söker ölversösta den andre och omtalar alla de fördelar som de resande hafva genom att logera hos honom, de goda rummen, det billiga priset, det fördelaktiga läget o. s. v. En medelålders man, mycket väl klädd och medförande flera koflertar och reseffekter, var isynnerhet omringad af dessa logisbjudande personer, men afvisade dem alla, förklarande utt han redan förut bestämt sitt logis. Vår resande vänder sig derefter till en sakallad akare, för att uckordera med denne om sina sakers transporterandill något hotel, då han ånyo blir tillfrågad al en person om han icke vill taga rum af honom. Den resande gifver ett kort och snäsigt svar på engelska, men i detsamma han vänder sig om, uttalar han för ng sjell på svenska en duktig ed öfver att ej lå vara hed, ete. Den person, som sist tilltalat honom, hör detta och säger mycket höfligt till vår resande, älven på svenska: ursäkta mig, jag hör herrn är sveusk; vi o då landsmän; törs jug fråga från hvilken trakt af Sverige herrn är? Den resande, blidkad genom len artiga ton hvari han iilltalas. uppgifver detta jemte sitt namn; den frågande studsar förvånad, men edan han hemtat sig eler olverraskningen börjar han samtala med den resande, och resultatet af samtalet lir den kära upptäckten att de båda samtalande äro )röder. Den som erbjudit rum åt den resande broden hade lör 15 år sedan lemnat fäderneslandet och degifvit sig till Kalifornien, der han lyckats samla n liten förmögenhet, och har nu med densamma etaberat ett litet hotel här i New-York. Att den resande Prodren tog logis hos honom faller af sig sjelf. N—m. D 3331 d4487td-cld f