Måhända frågade han om hon drömde eller om hen skämtade med honom. Att hon talade allvarsamt trodde han ej, och hon såg att han ej trodde det. — Det är sanning, Geoffrey. Jag är förlofvad med mr Lester. Blef hang ansigto förvandladt till sten? Det såg ut så af dess blekhet. Hennes var blossande rödt. — Mr Lester! upprepade han i håufull ton. Giftermål med honom skall för er vara värre än en missrakning. Ni älskar honom cj. — Hvad skulle jag göra? svarade hon i en ton af förtviflan. Det var mitt enda aiternativ. Hos mrs Grant skulle jag blifvit vansinnig af melankoli. Vill ni fördöma mig för hvad jag gjort, Geoffrey? För himlens skull, betrakta mig ej så. — Det var ej ert enda alternativ. Made ni ej mig att tillgå? Hon skakade på hufvudet. — Hurry Danes öde ligger som cn tyngd på mitt hjerta, hviskade hon; det bödrå, geri ni utöfvade mot honom står alltid för mitt sinne. Jag nämnde en gång detta för er. Funnes det ej någon annan man qvar i verlden, Gcoffrey. skulle jag ej bli er hustru. — Och ni har intet medlidande med mig? -— Jo, jag har äfven något medlidande med mig sjelf, tillade hon i det hon sträckte ut sina magra händer. — Adelaide, jag skulle långt hellre ha velat att ni dödat mig. Det finnes ögonblick då jag önskar att vi alla