senhet, fått röra honom, blef liggande till påföljande Tisdags morgon, då prov.-läkaren från Enköping påkallades och förband honom, under tillsägelse att, så snart Thyr återfått sansningen, han genast skulle inskickas till Jänslasarettet i Upsala. Men som den rärndes sanslösa tillstånd ännu fortfor, då prov.-läkaren på Onsdagrn ånyo besökte honom, hade han det oaktadt förordnat om sjuklingens insförande till lasarettet, hvilket ock skedde på Thorsdagen, hvarefter han, oaktadt omsorgsfull behandling, afled d. 26 s. m. på aftonen. Thyrs baneman var en kringvandrande garfvaregesäll vid namn Huselius, hvilken samma dag anländt till Litslena och der, berusad af starka drycker, kommit i gräl med en smed inne å krogrummet, hvarifrån de blefvo utvisade. Thyr hade setat och hört på dispyten, utan att deltaga i den och utan att vara på minsta sätt rusig. Han hade följt med ut på gården och der utan ringaste ordvexling fått d äpslaget. Huselius försvann spårlöst, oaktadt ifriga efterspaningar anställdes, Sistl. Sept, anmalde sig emellertid en garfvaregesäll för myndigheterna i staden Levanger i Norge såsom den, hvilken begått dråpet å ofvannämnde Thyr. Det var Huselius, Han häktades och sändes till Upsala dellsångelse, hvarifrån han d. 23 Nov. inställdes till ransakniug vid Trögds häradsrätt å Litslena gästgifvaregård. Ransakniogen börjades middagstiden och höils i tingsbuset under tillopp af en mängd åhörare; fången infördes fri från fängsel och iklädd egna snygga klädesklåder. Genast vid hans framträdande till dombordet kunde man märka att fången, till utseende frisk och ungdomlig, med ett öppet och fromt ansigte, icke vore någon förhärdad brottsling, Fritt och otvunget berättade han om sina lefnadsöden, hvaribland annat förekom att han 1840 föddes i Malmköping der fadren, skomakare till yrket, utfattig aflidit, hvarföre Huselius af nämnde Köpings fattigvård nnder sin minderärighet underhölls, att han först intogs i mälarelära och utlärdes till gesäll i Eskilstuna, ingick derefter i garfvarelära, blef äfven i detta yrke gesäll, och arbetade som sådan i flere rikets städer, jemväli sistoämnde stad hos garfvare Wändahl, dermed han upphörde d. 20 Nov. 1864, då han ånyo utgick på vandring, tugande vägen förbi Litslena, der han, som ofvan är nämnt, upphetsad af starka drycker och utan att hafva varit i delo, än mindre samtalat med Thyr, som han icke ens till utseende kände, endast af okynne, men likväl dertill uppmanad af en vid tillfället närvarande snickaregesäll, med skaftet af en medbafd ny fällknif i hufvudet hardt slagit en af de på gården i mörkret stående karlar, och som han bemärkt att denne genast efter det erhallna slaget: nedfallit tili marken, hade han af fruktan för vedergällning genast tagit till flykten, men dermed ej fortsatt längre än omkring !, mil på vägen till St ckbolm, då han i en stuga vid vägen sökt och e hållit nattqvarter, hvarefter han påföljande morgon åter, tagande vägen förbi Litslena gåstgifvaregärd, afgått till Upsala, Sigtuna och en mängd andra städer, fortsättande sin vandring utan att afveta att det utdelade slaget medfört dödande verkan, tills han omkring 2 månader derefter anlände till staden Köping der han af 2:ne garsvaregesäller, som sade sig hafva läst tidningarne, fått underrättelse om Thyrs död, och att han som baneman vore efterspanad, i följd hvarat desse, som till namnet kände honom, gifvit honom det rådet att öfver Dalarne flykta till Norge, hvilket råd han ock åtlydt. Han sökte och erhöll arbete i Örkedalen i Norge, der han qvarstannade i 114 år, hvarefter han erhöll sökt arbete i Levanger, der han, Ofverväldigad af ånger öfver sitt brott, icke längre kunde betvinga samvetets ständigt, under säväl nätter som dagar, manande röst, att sjelf angifva sig, Ehuru han under ransakningen, som det tycktes, med en lugn och resignerad sinnesstämning afgaf denna sin berättelse, kunde likväl icke detta hindra att han emellanåt föll i gråt. För inskaffande af prestbetyg uppsköts ransakningen till d. 21 innev. månad. —f RA d