fredens utforande. Man skulle snarare kunna tro, att de senare alls icke böra tillåtas, emedan de innehålla en kränkning af den vördnad, man är skyldig H. M:t konungen, för så vidt de söka förmå honom bryta sitt ord. Vi tro ej ett enda ögonblick, att Preussen kan låta sig förledas till löftesbrott, och med smärta och skam tänka vi på hvilka bedröfliga förhållanden, hvilket småaktigt undertryckande af en svag, liten nationalitet, det der i sanning ej skulle lända det tyska namnet till ära, som skulle följa at ett sådant löftesbrott. En annan följd at fördragsbrottet skulle vara ännu mera omedelbar. Preussen, skulle förslösa sin moraliska kredit, på hvilken hr v. Bismarck med rätta sätter stort värde, och ej allenast kränka Österrike och Danmark, utan ätven på det djupaste skymfa franske kejsaren, ty det är val bekant, att art. V har honom att tacka för sin tillkomst, att han afstod från alla områdesersättningar och öfrigt och att han nöjt sig med denna helt ringa eftergift. Det skulle vara höjden af politiskt oförnuft att ätven vilja gäcka honom häri. Man vet, hvilken svär ställning han intager gentemot den öfver Preussens segrar upprörda allmänna meningen i Frankrike. Vill Preussen till tack derför göra hans ställning omöjlig? Vill det på samma gång kränka den allmänna meningen inom hela Europa och på visst sätt utmana Frankrike till krig? Nej, klokhet och rättvisa måste lika mycket förkasta en så vansinnig och trolös politik. Preussen skall med vanlig samvetsgrannhet uppfylla sina förpligtelser, det är nu endast fråga om uiförandet. Efter att sålunda hatva plaiderat för rättvisans och nationalitetens sak, gör sig bladet skyldigt till en skriande tvetalan genom att föreslå, att en del af äfven det danska Slesvig skall behållas af Preussen för dess militära vigts skull. Ej ens detta blad vill veta af att Flensborg, Sundeved, Dyppel och Als återlemnas tili Danmark, utan vill förlägga gränslinien i öster mellan Flensborg och Åbenrå, hvarifrån den drages till Tönder i vester! Men skall väl Europa stillatigande kunna nöja sig med att Preussen, enl. Köln. Zeit:s egna ord, gör sig skyldigt till löftesbrott; ty Pragerfreden bestämmer att de innevånare i Nordslesvig, som vilja bli danskar, skola bli det. Preussiska regeringen har af konungen blifvit bemyndigad att sammankalla det nordtyska parlamentet till d. 1 Februari 1867. D. 17 Dec. skall i Berlin öppnas en förberedande förhandling angående de förslag, som skola framläggas för det nordtyska parlamentet. Mått och steg hatva vidtagits, för att befullmäktigade skola kunna infiuna sig från det nordtyska förbundets öfriga stater. Valen skola ega rum i sista hälften af Januari. Frankrikes officiela tidning Moniteurprisar Italiens försonliga politik och hoppas, att påfven äfven skall undandraga sig det extrema partiets inflytande. Enligt den ministeriela Italie ötvertager Itallien en ralativ andel af påfvens skuld ull 1860. Den skuld, som uppstått sedan 1860, skall konsolideras. Italien betalar räntorna härå och insriar det sista årets skuld kontant. 1 fråga om Orådit Mobilier har kejsaren tillsport de i Compiågne församlade marskalkarne om deras åsigt ang. det intryck, som det skulle väcka i landet, om regeringen ännu en gång understödde Crdit MobilierCanrobert svarade öppet: Sire, det skulle göra ett mycket dåligt intryck, en mening, till hvilken alla de andra åtminstone stillatigande lemnade sitt bifall. Komiten för armåens omorganisering höll d. 20 d:s sin sista sammankomst i Compiegne. De franska frisörerna, detaljhandlarne och modessömmerskorna tyckas hatva redan före Maximilian lemnat Mexico. Med Impratrice Eugenie anlände åtminstone d. 19 d:s till St. Nazaire 341 passagerare från Mexico. Till Paris har anländt en hr Guidi, för att å romerska regeringens vägnar ötverenskomma med den franska om finansangelägenheterna. Amerikas nye gesandt, general Dix, väntades först d. 20 d:s till Paris. Inom de diplomatiska kretsarne motser man med lätt begriplig otålighet hans ankomst, ty en vänlig örverenskommelse med Amerika är nu nödvändig för Frankrike. i Från hofligret i Compiegne skrifves d. 19 d:s: Oaktadt ett våldsamt störtregn var kl. 8 hela den lilla olottstentern uppfylld med äskadare. Konstnärerun från Työåtro Frangais skulle spela Seri beg Eit glas vatten. Och den kejserliga logen var ännu tom. Napoleon, som ännu närvar vid den mi)tåra underkomittns semmanträde, hade mot sin vana måst vara mindre vpunktlig.