gått flera timmar mnan man kunnat enas om kandidater, man här måtte gå till väga på det sätt, att kandidater blott skulle nämnas, hvil ka då borde yttra sig om de voro villiga at emottaga riksdagsmannakallet, hvarefter man skulle anställa profval. För att skydda minoritetens rätt borde minst fyra namn utsättas af hvarje väljande. De som erhölle flesta rösterna skulle då betraktas såsom mötets kandidater. Efter en stunds diskussion om sättet för profvalets anställande, i hvilken diskussion deltogo hrr frih. Leijonhufvud, lektor Blomstrand och d:r Dickson, beslöts att man skulle nämna kandidater. D:r Dickson, som törst begärde ordet. yttrade, att då Göteborg, hvars representan. ter alltid i borgarständet intagit ett hedradt rum, skulle välja riksdagsman tör andra kam maren, vore första vilkoret, att den valde skulle vara en man at omutlig redbarhet samt ega anseende och aktning bland sina medborgare. Om till dessa egenskaper älven komma parlamentarisk vana, voro det så mycket bättre. Sarskildt med atseende på denna riksdag vore det al vigt att ega personer med insigt i tvenne angelägenheter: den finansiella och folkbeväpningsfrågan. Tal. ville derföre föreslå: 1:0 grossh. O. Wijk få bland Göteborgs kommunalmän åtnjuta mera odelad aktning än han; 2:o en man, som visat mycket nit och särskildt studerat såväl frågan om finansväsendet som den om tolkbevapningen, neml. mag. Hedlund. Starka bravorop mottogo detta förslag. Hr Philipsson begärde deretter ordet och anhöll, att hr Hedlund, aom ensam af de båda föreslagna var närvarande vid mötet, måtte yttra om han ville emottaga valet. Hr Hedlund hemställde till församlingen huruvida den ansåg det lämpligt om han, i stället för att svara rent ja eller nej på uppmaningen, äfven yttrade nägra ord om sin uppfattning af riksdagsmannakallet. Denna framställning besvarades jakande. Hr Hedlund hade, yttrade han töljaktligen, hört mången framställa den asigt, att sedan man nu lyckats genomdrifva representationsförändringen, skulle man dermed låta sig nöja. För sin del hade tal. i många år alltid betraktat representationstorändringen som ett medel, ej som ett mål — som ett medel alt genomdrifva goda och nyttiga samhällsförbättringar. Gjorde man ej detta, skuile man handla likt en, som efter att ha sökt en hätstång för att iytta en sten, derefter lägger den åsido, eller liksom en person, hvilken, efter att ha sökt efter en stege för att nå frukten, försummar att plocka den. Tal vore ötvertygad, att landet nu krattigare än tillförne skulle gå framåt, och hyste den kanske ungdomliga och sangviniska, men säkra förhoppningen, att vi ginge en framtid till mötes, under hvilken den skandinaviska halfön samt särskildt Sverige skulle bli ett föredöme för det öfriga Europa. Grunden tör denna tro vore landets rikedom och folkets goda kraft. Det hade blifvit yttradt, att tvenne isynnerhet vigtiga saker förelåge riksdagen: finansväsendet och folkbeväpningen. Det gifves dock et tredje moment, och detta ville tal. sätta i främsta rummet: folkupplysningen. Etter denna komme försvarsväsendet. Det vore tal:s öfvertygelse, att Sverige i förening med Norge skulle kunna försvara sig, och det vore en bitter känsla att finna, att man trots alla enorma uppoffringar ej kunde skydda sig sjelf. I afseende på statshushållningen vore tal:s ställning mycket enkel: man bör med stränghet tillbakavisa hvarje onödig utgitt, men ej dem som utgå till produktiva ändamål, som bära frukt. Det är skilnad på att köpa sig en plog eller en onyttig konsumtionsartikel. I alla dessa afseenden vore det riksdagens pligt au sträfva för nyttiga reformer. Tal. ötvergick derefter till sin egen benägenhet att åtaga sig riksdagsmannavärlvet. Med all den omutliga öppenhet, som tal. städse iakttagit, ville han medgifva, att han på det varmaste eftersträfvat att bli riksdagsman. Sedermera hade dock så stora svårigheter rest sig mot denna önskan, att tal. ansåg sig som privatman skyldig att afstå derifrån. Eu tredje stadium har dock sedermera inträffa, och efter samråd med sina närmaste saml ehuru svårigheterna ännu vore stora, ville tal. med glädje och tacksamhet mottaga förtroendet att hliföoa ÖHAIA —4fma — .—— i —p———f——— ABii a e , d H —ssPw 7 nit .— an fn