Ä Frän Utlandet. Till Köln. Z2eit. skrifves från Berlin, under d. 17 d:s, följande ang. Nordslesvig: Den från alla håll uttalade önskan, att provisoriet i de intörlifvade länderna må blifva så mycket som möjligt förkortadt, gäller helt säkert ätven för Slesvig-Holstein. Fortvaron af interimsförhällandena i hertigdömena kan endast gagna de, om än icke farliga, likväl en lämplig inre utveckling föga befrämjande agitationerna af de oforbätterliga partikularisterna. Man har derför åfven mycket beklagat, att införlifningslagen för SlesvigHolstein icke kom till stånd före deputerade kammarens novemberferier. Dröjsmålet tillskrefs snart den omständigheten, att förhållandet till Lauenburg skull? samtidigt ordnas i realunionens anda, hvilket för visso var mycket önskvärdt, och dels det mindre tydliga motivet, att efter den bestämda införlifningen ärven påminnelser skulle göras af utländska makter ang. återlemnandet af Slesvigs nordliga distrikter. Detta motiv är mindre klart och äfven osannolikt. Preussen kan i längden ej undandraga sig sin.i art. 5 i Pragerlreden åragna förpligtelse, och ju fortare frägan klargöres på alla sidor, desto fördelaktigare skall det utan tvifvel vara för Preussens verkliga styrka. Frankrike har visserligen, såsom någonstädes riktigt anmärkts, icke någon rätt till omedelbar inblandhing, ty Pragertreden har atslutats med Österrike och icke med Frankrike. Men den ifrågavarande artikeln har, som bekant är, kommit till stånd under Frankrikes inflytande och man skall vid tilltälle icke underlåta att komma med otficiösa framställningar, om än ryktet, att den annars, som bekant, med gynnsamma instruktioner försedde (franske gesandten i Berlin) hr Benedetti fått sådana framställningar i uppdrag, endast må grunda sig på gissningar och kanske har för sitt ursprung att tacka en från det mot Preussen annars väaliga partiet ingången underrättelse, hvilken för några dagar sedan bebådade en ny phas i den slesvigska frågan. Vi lemna härvid helt och hållet derhän, hvilken linie för omröstningen man vill uppdraga, förutsatt att man redan i detalj sysselsatt sig dermed. Men det synes ej vara en blott dansk önskan, att något måtte ske, på det man må slippa att höra den uttröttande förebråelsen, att Preussen vill kringgå sin fördragsenliga förpligtelse. Inom den politiska verlden äro rykten gängse om, att det bekanta stycket i danska trontalet (om Slesvig) affattats efter öfverenskommelse med franska regeringen, och man påminner om en akrifvelse från kejsar Napoleon, hvilken kort före fredspreliminärerna i Nikolsburg, omkring medlet af Juli, tillställdes konung Christian af Danmark. Inom pressen har, såvidt vi veta, ej mycket förljudits derom. Konungen af Danmark hade, om minnet ej bedrager oss, tackat kejsar Napoleon för det emottagande, som kronprinsen kort förut åtrönt i Paris. Kejsaren skall hafva svarat, att han beklagade, det omständigheterna hittills förhindrat honom från att göra något för konungen af Danmerk, men hoppades, att detta skall nu snart vara möjligt. Detta endast i förbigående till orientering i afseende på den ifrågavarande punktens inryckande i fredspreliminarerna. Man kan med säkerhet förvänta, att om frågan kommer på tal i deputerade kammaren, vare sig i debat ten ang. införlifningslagen eller om några petioner, kammaren äfven i detta fall skall visa den sörsigtighet, som den aldrig brustit uv vid frågan om ömtåliga utrikes angelagenheter. Preussen emottager ej af nägon, icke ens ar Frankrike, föreskrifier i afscende på sitt görande och låtande, och tydligt är, att i Slesvig en rigel måste skjutas för Danmarks möj liga nya öfvergrepp. Eder korresp. är ock den siste, som skulle vilja understödja danskarnes lidelsefulla otålighet, trån hvilken man endast kan i deras eget intresse på det ifrigaste afråda dem. Men med den allmänna banala frasen om dansk agitation kan man likväl icke komma ifrån Pragerfreden och till onödiga utmaningar från utländska makter är denna angelägenhet icke heller egnad. Man talar för öfrigt ännu alltjemt om ett besök at kronprinsen af Danmark vid det k. hofvet härstädes, hvilket äfven skulle motsvara den på högre ort hysta önskan. Om dessa uttalanden kunna sägas öfverensstämma med de moderat-liberalas mening i Preussen, befara vi dock, att de hvarken delas af majoriteten inom deputerade-kammaren eller regeringen. Hvad denna senares ställning till trågan angår, må följande uppsats ur den officiösa Nordd. Allg. Zeit. för i Söndags återgitvas: Den danska agitationen har, såsom man kunde förutsäga, starkt höjt sig på grund af konungens