den 29 företaga valen, och drog talaren derat den slutsats, att nämnde embetsman särdeles nitälskade sör baron Bondes val. Emot den nes kandidatur uppträdde först possessionaten Schult, erinrande, att då hr Uggla ansett alla statens tjenstemän vara olämpliga till representanter vore förhållandet väl enahanda med höga hoffunktionärer, att med all aktning föl baron Bonde i ölrigt han såsom vald kandidat var underlägsen hr Siljeström, och vidare at domsagans förre representant, den aktningsvärde Per Sahlström, hade kort före sin död lagt valmännen varmt på hjertat att åter gifva rektor Siljeström deras röster, hvarföre ock tal. uppställde denne som kandidat. Med hr Schult förenade sig baron Rudbeck, kamrer Schultz och flera. Kapt. Uggla åter ansåg hr Siljeström alls icke lämplig, emedan han åtnjöt en statspension, såsom endast skolman ej kände jordbrukets behof, dessutom vore frihandlare och hade visat sig obenägen tör jordbruksbanker. Hr Siljeström anhöll att, då han blifvit uppfordrad yura sig, få lemna ordforandeplatsen, hvilken intogs af hr Schult. — Derefter erinrade hr Siljeström törst om det obehagliga för en kandidat att tala om sig sjelf, men detta obehag kunde han undvika, då han var at flertalet redan känd. Han ville oförbehällsamt meddela, att han alldeles icke kunde utsästa sig att medverka till alla de reformer som hr Uggla fordrat och baron Bonde accepterat. Han trodde att begge dessa herrar yttrat sig om flera frågor, som först längre fram kunde förekomma, sedan många andra vigtigare blifvit lösta. Derester tramhöll han att den blifvande riksdagens ojemförligt vigtigaste åliggande blef att fortsätta vår konstitutionella utveckling, hvilken visserligen inträdt i ett nytt stadium, men som tarfvade konsolidering. Den andra vigtiga frågan borde blifva uppfostringsväsendets ordnande, hvari mycket ännu var ogjordt; den tredje var försvarsväsendet, som äfven inträdt i ett alldeles nytt stadium; den fjerde var den finansiella stialningen, som talaren icke trodde på ett verksammare sätt kunna förbättras än genom iakttagande af en sträng men förståndig hushållning, enskild och offentlig. Han trodde ej att en återgång till protektionssystemet skulle lända til! någon båtnad. Striden mellan zur-angarne af detta och frihandelssystemet hade vållat landet stora olägenheter och menligt inverkat på afgörandet af flera andra vigtiga frågor. Han lemnade i anledning at den transka traktaten (mot hvilken både hr Uggla och baron Bonde hade uttalat sig) en intressant öfversigt af en annan traktat, mellan Nordamerika och Kanada, hvilken för tio år sedan afslöts och hvilken då i sistnämnde land mottogs af dess protektionister med stor förbittring, men hvilken långt ifrån att hafva undergrält, tvärtom kraftigt hade verkat på Kanadas utveckling, och sa kraftigt, att då traktaten nu tilländagår, är det Kanada som yrkar på dess törnyande. Ialaren vore fullt ötvertygad, att när traktaten med Frankrike några år fortgått, skulle dess motståndare här inse sitt misstag, särdeles som de då på praktisk väg hunnit om densamma vinna kännedom, hvilket ännu ej var förhållandet. Sjelt förklarade han sig öppet tillhöra frihandelssystemet, likasom baron Bonde förr, hvilken då var en ifrig anhängare till detta system. 1 förbigående antydde han huru ertarenheten visat att protektionisterna, som ofta förklarade sig vara politiskt frisinnade, dock alltid inom det politiska området hyllade konservatismen, och gerna tjenade den tör att bereda rum för sina egna intressen. De idkade otta smuggleri i stor skala med konservativa åsigter, och i denna branche idkade de en frihandel, som de liberala föraktade. I afseende på death Uggla omordade jordbruksbankerna hade tal. visserligen sett åtskilliga törslag till sådana. Dess grundlägare skulle vara jordbrukare, som både skulle tillskjuta och till låns erhålla bankens medel. Han trodde ej på utförbarheten af dessa banker i sådan form. Men han förklarade sig skola gitva sin röst till baron Bonde som lofvat medverka till en jordbruksbank, der man kunde få stående lån mot 5 å 6 proc. ränta. Sjelf skulle han genast upptaga så stort lån som möjligt var mot berörde ränta, ty han kunde lemna medlen till mäklare, som villigt beviljade honom 8 proc. ränta. Talaren trodde att flera jordegare skulle förfara sammaledes. — Han slutade sitt föredrag med tillkännagitvandet, att han omöjligt kunde, under nägra förhållanden, ändra sina politiska, sociala och statsekonomiska grundsatser; han hade långt för detta uttalat dem, och skulle bli dem trogen antingen han blef ellar icke blef domsagans representant. Hr Siljeströms föredrag var lugnt, klart! och allvarligt samt ganska humant afven mot; hr Uggla; det hade flera lysande pointer och jag är fullt öfvertygad derom, att vid intet! valmöte inom vårt land har någon kandidat yttrat sig med större talang. För baron Bondes egen skull hade jag önskat att han af