en Sådan vandning, all U1110109 ÅtÅ SIMA komme att stå på spel. Enhastig öfverblick på Nordens och Söderns ställning till det hvilande ändringsförslaget till författningen skulle bäst visa detta. Föga utsigt finnes neml. till att tå detta förslag genomfördt, hvartill förhoppningarne om en försoning mellan segrarne och de besegrade förnämligast anknutit sig. Staten Texas har törkastat förslaget, hvilket som bekant går ut derpå, att staternas representation i kongressen (representanthuset) icke skall såsom hittills bestämmas efter iolkmängden, utan etter de väljandes antal, hvarigenom Sydstaterna antingen måste erkänna de forna slafvarne som valberrättigade eller ock förlora ett så betydande antal väljare, att deras inflytelse å kongressen blir lika med noll. Guvernörerna 1 Syd-Carolina och Mississippi hafva bestämt uttalat sig mot förslaget, de i Nord-Carolina företagna val lemna intet tvifvel öfrigt om, att det äfven skall bli förkastadt at denna stat, och det anses för atgjordt, att man ej heller kan vänta bifall från någon at de andra Sydstaterna. Hvilken ställning presidenten intager till detta ändringstörslag, som härleder sig från kongressen, är ej fullt klart. Han motsatte sig förr, att ytterligare förändringar infördes i författningen, innan Sydstaternas representanter fingo tillträde till kongressen; men sedan har det hetat, att han ville göra sitt inflytande gällande i Södern, för att få ändringstörslaget antaget, en åsigt, som likväl åter rubbats genom Sydstaternas uppträdande, emedan man tror, att presidenten utöfvar stort inflytande på deras politiska ledare. Hvad de radikala angår, äro de ej eniga om, huruvida ändringsförslagets genomförande skall vara tillräckligt för Unionens rekonstruktion. De hålla derför på att dela sig i tvenne läger, en höger och en venster, och partikampen är ötverhufvud ytterst våldsam. Den bekante demagogen Wendell Phillips har på det häftigaste angripit dem, som vilja försona Big med Södern på basis al ändringsförslaget, i det han beskyllat dem för att vara anhängare af rebellernas öfverhufvud (d. v. s. presidenten Johnson); enligt hans förmenande borde man ötverlåta regeringen i Södern till sådana män som Butler (Nev-Orleansbödel), och han tordrade framför allt, att förrädaren Johnson skulle anklagas, afsättas och ... Han sade visserligen ej rent ut hängas, men korrespondenterna påstå, att detta var enda meningen. Då de inre partistriderna nått en sådan höjd, som den amerikanska oppositionens språk och många andra omständigheter antyda, synes det ganska rimligt, att de ledande statsmännen kunna känna sig starkt uppmanade till en diversion utåt, isynnerhet som de yttre frågorna icke behöfva dragas fram vid håret, utan länge bestått och i hög grad sysselsatt solkets uppmärksamhet. Och man kan väl taga för gitvit, att presidentens ställning till folket skall bli särdeles gynsam, om han kanl: uti sitt bådskap vid kongressens öppnande i December framkomma med den glädjande underrättelsen, att fransmännen måst genom hans energiska politik utrymma Mexico och att England förklarat sig villigt tilltredsställa billiga ersättningsanspråk i afseende på den skada, som tillsogats den nordamerikanska handeln genom ÅAlabama och andra i England för Sydstaternas räkning utrustade kaparefartyg. Festligheterna i Venedig skildras vidare at den korresp., hvars bref vi hittills anlitat, under d. 10 d:s sålunda: Konungen var i går på Malibranteatern, för att åse en föreställning i ridt. Denna gång egnades konungen en hyllning af folkklasserna, efter det han å Feniceteatern helsuts af medlemmarne ur aristokratien och borgerskapet. Folket var mera stormande i sina bifallsyttringar, ån de förnäma, och konungen måste tolf gånger resa sig upp från sin plats, för att helsa folket. Men det saknades ej politisk bismak i hyllningen, och man hörde några gånger ropet af: Lefve Rom, Italiens hufvudstad! Lelve det med Rom sorenade Italien! Lefve Garibaldil Det ropades tillochmea Rom eller Döden! Konungen satt lugn, som om han ingenting hört, och hans anletsdrag förlorade ej ett ögonblick sin glädtighet. Det romerska utskottets deputationer hafva här sin fana och deras högqvarter är f. n. i Venedig. De blefvo äfven af podestan på det förträffligaste emottagna, och han ropade vid deras ankomst: Lesve Rom! I morgon, Söndag, skall staden Venedigs fana från 1848-49 af konungen erhålla den militära tapperhetsmedaljen. Ett högtidligt tåg skall gifvas och Romas i svart flor höljda fana skall äfven denna gång synas. Mynadigheterna se kanske ej gerna dessa demonstrationer, men de förhindra dem icke, I afton skall konungen besöka en ännu folkligare karakter än Circus Malibran, och massan strömmar dit i förväntan att opinionsyttringar till förmån för Rom då åter skola förekomma. Vädret har klarnat. Maskeradbalen å Feniceteatern, hvilken börjar just nu, lofvar att bli särdeles vacker. På Marcustorget ser man redan ett stort antal masker. Den återvändande solen har fördubblat folkets entusiasm, och slutet på festligheterna skall bli ännu lifligare, än början. Konungen reser om Onsdag till Udine och skall besöka Belluno, Treviso, Rovigo, Vicenza, Verona och Mantua Bland de notabiliteter, som emottogo konungen å jernvägsstationen, nämnes nu äfven lord Russell. De italienska tidningarne tro sig veta, att befallning om afmarsch för de franska trupperna i Rom redan tillställts de resp. kårer— 1 ÅÄ