tot voro följda, och dervid framtagit qvittot, och sastän han i en särskild uppgjord kontraförmyndareräkning upptagit nämnde poster såsom af mig utgifna och således dem en gång erkänt; 2:o att han, som enligt qvitto af mig mottagit en i fasta egendomen qvarteret Pegasus intecknad och af mig inlost revers a 4, 000 rdr, fordrat mitt förpligtanue att gålda 3,500 rdr, som genom samma revers verificerades, och ett sådant sordringsanspråäk med ed fästat, oaktadt han hade sig bekant det förbållande, att reversen blifvit af mig inlöst med dessa 3,500 rdr och andra medel, samt han, stämd till rådstufvurätten af mig med påstående att återställa reversen, vägrat sådant; — 8:o att han yrkat mitt förphagtande att med 5,070 rdr 36 öre redovisa hyrorna för Akerlunds fasta egendom N:o 7 i qvarteret Jernplåten, och äfven detta anspråk med ed fästat, fastän han från mig bortburit och forttarande innehade hela det konvulut med handl. Anderssons qvartalsräkningar och dertill hörande verifikationer, som verificerade hela beloppet, med undantag endast af en post å 237 rdr 50 öre, och oaktadt hans uppmärksamhet såstades derpa att hans anspråk var oriktigt; 4:0 att han fordrat och jemväl med ed fästat en sordringspost å 5,550 rdr, under rubriken Åuppburne medel för 6 st. baron Creutz reverser, jemte räutor, tastän jag aldrig uppburit några sådane medel, och hr Smith väl visste, att baron Creutz vägrat betala samma reverser. Jag har vidare tydligen gifvit vid handen ändamålet med dessa tilltag vara den, att kunna få en anledning till deu af honom vidtagna, åtgärd, att i det utdelningsforslag, som hr Smith såsom syssloman i Åkerlunds konkurs upprättat, utesluta mig från all utdelning för mina fastställda fordringar, men deremot kuunat uppföra sig till en så mycket större utdelning. Hvad jag sålunda angifvit är till fullo bevisadt. Och hvilka ursäkter har hr Smith fr.mfort, för att lörsvara sitt handlingssätt? Jul än att han låtit sina nokhallare genomgå handlingarne och författa ofvanberörda kontra-förmyndareräkning, utan att hafva tagit närmare del deraf, och sitt juridiska ombud skrifva beräkningsinlagorna, dem han skulle undertecknat utan närmare granskning; än att ban anställt soruringsanspråken för att tvinga mig att på ett särskildt sätt dem i räkning uppföra; än att han anställt krafven endast för att få beräkna dem i liqvid och qvittning med mig; och än slut.igen, att han endast skulle reservationsvis framställt desamma. Och Rådstufvurätten, så otroligt det än låter, har funnit hans handlingssätt dermed försvaradt. Den har icke velat fästa det ringaste afseende vid mina anmärkningar, att man icke genom sina bokhållare eller ombud får göra så mycket ondt man vill; att icke bykhällarne eller ombudet aflagt eden; att hvad som a de anmärkte posterna eller de framställda fordringarne skulle gå i liqvid eller qvittering med min fordran utgjorde alldeles detsamma som ett mitt debet, och att vidare de gjorda anspräken alldeles icke voro reservationsvis, utan på fullt allvar, framställde samt art, om jag icke kunnat bemöta och vederlägga de simma, jag hade nödgats vidkännas betalning deraf. Jag tviflar verkligen på att Kongl. Hofrätten, lika med Radstufvurätten antager dessa ursäkter såsom fullgoda, och vill för egen del endast förklara, a.t jag anställt åtalet mot hr Smith, icke af något hå dbegär, icke af någon önskan att se honom betordrad till ett ansvar, hvartill jag anser honom skyldig, utan endast för att bevara mitt eget sjelsbeständ, och för att i någon mån vinna ersättning för det lidande och de förluster, som han mig tillskyndat. På min afsigt i sådant hänseende finnes väl icke något bättre bevis, än det af mig inför Rådstuivurätten gjorda, af Smith arvisade och i Rådstufvurättens protokoll uteslutna erbjudande att nedlägga all min ansvarstalan i målet, derest Smith ville åt tre personor, af hvilka han egde välja en, jag en och de sålunda valde den tredje, att bestämma vm och till hvad belopp ersättning borde mig tillkomma af hr Smith för hans emot mig ädagalagda försarande. Att detta erbjudande inför Rådstufvurätten egt rum, och att det blifvit afvisadt, derom anhåller jag att få höra vittnen, dem jag skall framdeles uppgifva, derest icke Kongl. Hofrätten om sannlärdigheten af min uppgift behagar infordra Rådstufvurättens eget yttrande. I sina besvår har hr Smith lagt mig till last, att jag skulle snart sagt på gator och gränder om honom haft de mest forklenliga yttranden, beskyllningar och hotelser, innefattande ingenting mindre än att hr Smith stulit handlingar, bogått mened, och att jag skulle bringa honom på Långholmen. Jag har, utom rätten, om hr Smith icke haft andra yttranden, än dem, som jag inför rätten i mina skrifter tillåtit mig. Jag har aldrig lagt honom till last, att han från mig stulit handlingar, utan endust påstått, att han från mig bortburit och behållit de till honom af mig för påseende lemnade reverser, i hvilka jag hade en ostridig förmånsrätt, och verificationer, som tillhörde den förmyndareräkning, som jag afgifvit, och hvarom jag med hr Smith var i rättegång; och dessa mina beskyllningar äro ju af hr Smith erkända. Jag har slutligen ej yttrat, att jag skulle bringa hr Smith på Långholmen, utan endast i en skämtsam tonart till hr Smiths ombud fällt det utlåtande, att jag väl skulle laga så, att hr Smith ofrivilligt komme att vandra öfver den bro, som är belägen på södra sidan om Stockholm, och om hr Smith vid erbållen rapport om detta mitt utlåtande kommit att kasta sin tanka på Långholmen, är det icke mitt fel, ty den bro, som är belägen på södra sidan om Stockholm, är Liljeholmsbron, hvaremot Långholmsbron är belägen åt vestra sidan. Icke heller har jag någon gång begagnat uttrycket falsk ed, men väl yttrat, att Smith gjort sig skyldig till ett brott, som i 13 kap. Straffbalken omtalas. Jag hemställer till Kongl. Hofrätten, om jag skulle uppfylla min pligt emot mig sjelf och samhället, derest jag, utan någon påföljd skulle låta sädane saker passera, hvilka hr Smith tillåtit sig emot mig, synnerligen då det är påtagligt, att, derest jag icke motsatt mig hans försök, derest jag icke anställi denna rättegång, jag blifvit bringad i en ruinerad ställning. Är det väl för ro skull, som man underkastar sig så mycket ansträngningar, så mycket kostnader, så mycket obehag, som varit förenade med mötandet och vederläggandet af hr Smiths anspråk. Jag anhåller om, att hr Smiths besvär ogillas, äfvensom haus yrkande om upprättelse, ett yrkande, som under förhandenvarande förbållanden synes mig lida af lika mycket oförstånd som orimlighet; och vill jag slutligen med anledning af hr Smiths förundran deröfver, att jag icke tillika fört talan mot hr H at , Sandeberg förklara, att jag icke haft någon anledI ning att emot br af Sandeberg anhängiggöra någon sansvarstalan i målet, enär han icke varit den, som bortburit reverserna och verifikationerna, enär icke lhan utan ha Äh nefn.o ae Annat darå anAr han