att sticka upp ert hufvud på det sättet. Jag trodde att ni var till sängs. — Jag har varit nere en half timma. IIvad tänker ni om denna historia? — Jag vet ej hvad jag skall tänka. Hvem ville: göra kapten Dane något ondt! Han hade inga tiender och var en vän till oss alla. Jag är säker på ut hans gräl med er var alldeles olikt honom. — Ja det var så. Han blef uppretad, ch det blef äfven jag. Hvar är min hatt? I öfra våning. n tror jag. Jag skall gå och höra efter sanna förhållandet. Han lemnade skänkrummet för att gå till sitt rum och nästan i samma ögonblick inträdde poli-ergeanten. Han kastade eu lugn blick rundt omkring sig och nickade derefter åt värden. — God morgon, Hawthorne. Ni har Ravonsbird till hyresgäst, hör jag. Har han stigit upp ännu? — Han var här i skänkrummet för ett ögonblick sedan, mr Bent. Han gick upp på sitt rum nu för att hemta sin hatt. Han ämnar gå ut för att hör: efter huru det förhåller sig med den bedröfliga händelsen med kapten Dane. Dubber har varit här inne och berättat derom. Då jag fick böra denna tilldragelse skulle ni kunnat skjuta omkull mig med knäppen af hanen till en oladdad bössa. Sergeanten gick ut i förstugan och ställde sig der emot muren. I denna position hade han utsigt både öfver framoch bakdörren till huset, — En vacker morgon, mr Ravensbird! ropade han så snart denne blef synlig.